Idag är det årsdagen av upproret i Warszawas ghetto. Några anteckningar sedan tidigare:
Det är 65 år sedan upproret i Warszawas ghetto bröt ut. En handfull män och kvinnor, kanske ett tusental, beväpnade med ett litet antal pistoler, några gevär och hemmagjorda bensinbomber, tog upp kampen med världens mäktigaste militärmakt. Den ojämna kampen pågick i en månad. De flesta av kämparna dog. Deras minne lever.
På måndag är det årsdagen av upproret i Warszawas ghetto. Det är en händelse som alltid har berört mig djupt. En handfull människor, dömda till undergång, som trotsigt reser sig, och bjuder motstånd in i det sista mot den bestialiska övermakten. Det återkommande motivet för deras handling sägs vara att de ville ”dö med värdighet”. Och det har jag svårt med. Betyder det att alla de andra dog utan värdighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar