Veckan från hyllan 11

I början av veckan kunde vi läsa om en björn som anföll en pojke. Det var ren desinformation. I själva verket var det precis tvärtom. Björnen låg och sov när ett gäng pojkar kom åkandes på skidor där de definitivt inte borde.

Björnen väcktes, vilket man ska som bekant inte göra, och när en av pojkarna körde rakt över skallen på nallen, surnade hon till på riktigt, drog ner grabben i idet, bet honom, måttade in ett par rejäla slag och drog iväg från eländet.

Jag klandrar inte henne, jag skulle ta mig fan ha gjort likadant.
Tyvärr blev det tre små björnungar kvar i idet. Beslutet att vänta på björnmamman innan man gjorde något var väl klokt, chansen var säkert stor att hon skulle komma tillbaka. Men varför avlivades de små sedan, trots att Orsa björnpark var beredd att ta emot dem, och enligt flera experter skulle det vara möjligt att transportera dem fram till parken även om de var i dåligt skick? Luktar byråkratiskt själlöst krångel och tröghet lång väg. Synd på de små.

Hela händelsen får mig att tänka på "Djungelboken". Kiplings bok alltså, inte den filmatiserade Disneysmeten. Trots sin moraliserande ton förmedlar "Djungelboken" en bred kunskap om djurens värld, och en djup känsla av både respekt och förundran. Att människor framställs i tämligen ofördelaktigt dager är bara logiskt.

Kipling är annars mest känd som det brittiska imperiets främste skald och besjungare. Men visste ni att han också arbetade för den brittiska krigspropagandan under första världskriget?
Här en text i ämnet från 2005:

Rudyard Kipling var en man med många strängar på sin litterära lyra: sin tids mest läste engelske författare, imperiets hovskald, Nobelpristagare (1907), skapare av en de mest populära barnböckerna någonsin. Dessutom tycks han ha arbetat i den brittiska krigspropagandans tjänst under första världskriget. Det finns egentligen ingenting förvånande i det, många intellektuella har genom historien vässat sina pennor i maktens tjänst. Vad beträffar första världskriget läs gärna Svante Nordins "Filosofernas krig" (Nya Doxa 1998).

I Times Literary Supplement (13/1-2005) publicerades, tydligen för första gången, ett PM som Kipling har skrivit till lord Beaverbrook, chefen för informationsministeriet. Problemet som behandlas i skrivelsen är att de anställda i fabriker som tillverkar vapen, flygplan och andra krigsförnödenheter inte förstår användningen för och nyttan av det de producerar. "Okunnighet och misstänksamhet är ett bekymmer som utnyttjas." Lösningen är informationskampanjer främst med hjälp av filmer, och dessutom föreläsningar, helst av personer utan direkt regeringsanknytning.

Det som är lite anmärkningsvärt i Kiplings aktstycke är frånvaron av förslag till "upplysningsåtgärder" medelst det skriva ordet, något som borde falla sig naturligt för en författare. Det öppnar onekligen mycket intressanta perspektiv på vilka medier lämpar sig bäst för propaganda, och vilka som inbjuder till kritisk eftertanke.