Lokalproducerad musik firade Sollefteås 100 år

Sollefteå fyller i år hundra. Firandet inleddes på nyårsafton med ett pampigt fyrverkeri, och jubileumsårets andra evenemang var en galakonsert på Hullsta under Trettonhelgen. Det blev en sprudlande fest i musikalisk kulturrikedom.

Tanken bakom konserten var genial i all sin enkelhet. Nordiska kammarorkestern – den klassiska musikens stomme i länet – på scen och framför den solister med Sollefteåanknytning.

Lokalproducerat är inte bara miljövänligt, det brukar också vara den bästa kvalitén.

Och nog var det nivå som nådde högt ovanför Sollefteås höga kuster. Ribban sattes redan av Sara Sandström Korp, en sopran med rötter i Multrå, och en fantastisk röst som kombineras med lika mycket charm och utstrålning.

Hon sekunderades av sin syster Anna, också hon sopran, välkänd för Sollefteåpubliken med sin imponerande värme och allvar i stämman. Tillsammans bjöd de på en sublim vokal skönhet i Blomsterduetten ur Lacmé.

Kvällen gick mycket i syskonens tecken. Familjen Fröst mönstrade inte mindre än tre bröder, violinisten Johan, Göran vid flygeln och världsartisten Martin med sin klarinett.

Helt allena, utan några syskon, uppträdde Ulrika Bodén, ursprungligen från Helgum. Hon sjöng två psalmer på dialekt i Nicke Sjödins kongeniala översättningar till ångermanländska. Hon förenar på ett oemotståndligt sätt dialektens uppkäftiga trotsighet med psalmens frikyrkliga stridbarhet och folkvisans välljudande enkelhet.

Mitt under konserten genomförde konferencieren Jacke Sjödin en liten kupp då han lät meddela att Ulrika har tilldelats årets Nicke Sjödin-stipendium. Det delades ut på plats och ställe av mamma Hervor.

Nordiska kammarorkestern leddes för kvällen av Alexander Hanson, nyss hemkommen från Wien. Han dirigerade distinkt och med en självklar auktoritet genom Strauss den yngre, operaarior av Puccini, Delibes och Rossini, Hugo Alvén och Sjostakovitj, med mera.

Inte utan en viss antydan till teatralisk yvighet.

En som definitivt inte drar sig för det teatraliska är Martin Fröst. Under andra akten efter pausen tog han över ledning för orkestern och dirigerade med den äran ouvertyren till Mozarts Figaros bröllop.

Sedan tog han fram sin klarinett, och tillsammans med Nordiska kammarorkestern lekte han fram en egen Rhapsody in Clarinet. Med musikalisk virtuositet och sceniskt artisteri framförde de en blandning av klezmer, Brahms och Artie Shaw.

Och det hängde ihop alldeles utmärkt. Inte nog med det, med Martins lågmälda berättelse om musikens ursprung och utveckling kom denna osannolika mix att framhäva musiken som humanismens Höga visa.

Martin var iklädd en skogsvaktargrön kostym, i kontrast till alla andra herrar skräddade i svart, och han såg ut som Robin Hood. Som tar det bästa av musiken och delar ut till oss alla.

Jacke Sjödin roade publiken med sina humoristiskt tafatta försök att skriva en hyllningssång till Sollefteå. Inte lätt att rimma på ett ord med fyra stavelser. Tills han förstås kom på det. Det är fyra stavelser också i New York, New York!

Tillsammans med solisterna och orkestern tog de i ända från tårna och sången bar mäktigt förbi Långsele, Forsmo och Näsåker, ända bort till Ramsele och Junsele.

Kanske ännu längre.

Foto: Robbin Norgren

”Kapitalism med mänskligt ansikte”

Socialdemokraterna i Sollefteå strålade ikapp med solen när 1 maj-tåget gick från Lillängets skola till Hullsta gård. Här var parollerna mycket radikala: Ut med Reinfeldt, in med Löfven, Solidaritet, Socialism, Utmaning (första bokstaven i varje ord bildar SSU), och Kapitalismens kris, socialismens bevis.


Budskapen i de korta appeltalen som inledde mötet vid Hullsta präglades också av radikalism. Lennart Örnblad från IF Metall ironiserade över rankingen av näringslivsklimatet från Svenskt näringsliv, som han menade företräder storkapitalets intresse. Han sa att han var stolt över att leva och verka i en kommun som har placerats sig sist i rankingen.

Eva Olofsson från LO talade om organisationens program för full sysselsättning.

Mest radikal var Didrik Forsberg från SSU, som ansåg att regeringens politik har fört oss tillbaka till 1800-talets klassamhällen, han citerade Marx om kapitalismens strävan att sänka löner, och manade till kamp för socialism.

Också huvudtalaren Carl Hamilton var mycket kritisk till de senaste åren utveckling.

- Vore jag liberal skulle jag skämmas.

Hamilton beskrev det som han kallade ”Den nya marknadsstaten”. Dess avregleringar och privatiseringar har lett till ett fullständigt fiasko. Det har blivit sämre för medborgarna och dyrare för kunderna. Inte minst framhöll han skolans sönderfall.

En ohämmad kapitalism gynnar bara ett fåtal, och måste därför hållas i strama tyglar av en politik som väger emot, i form av starka gemensamma institutioner.

- Aldrig har Europa behövt socialdemokrati så mycket som nu, sa Carl Hamilton.

Han avrundade med att citera Olof Palmes berömda ”Politik är att vilja”.

Mötet avslutades med fika, och underhållning på dragspel av Nils-Gunnar Molin.

Frisörfars firar framgångar

Show/föreställning: Nu är det klippt

Var: Hullsta gård i Sollefteå under torsdagskvällen. I kväll kommer föreställningen till Nolanskolan i Ö-vik och nästa torsdag till Härnösands teater.

Regi och manus: Robert Dröse.

Ensemble: Joakim Nätterqvist, Carina Lidbom, Sanna Ekman, Janne “Loffe” Carlsson, Daniel Träff, Mattias Olofsson, Pale Olofsson.

En frisörsalong är egentligen den perfekta platsen för en fars. På ett märkligt sätt är det en fredad zon där människor är beredda att öppna sitt inre, samtidigt som de här vågar göra saker som de inte skulle göra annars. Till exempel att läsa en herr- eller damtidning, "jag har läst det hos frisören."


Lägg därtill att då det numera inte så sällan också förekommer tatueringsstudion i samband med frisörsalongen, är det bäddat för smärre katastrofer och större missförstånd. En tatuering som misslyckas har ju konsekvenser som inte kan ändras eller raderas i första taget.

Allt detta tar Robert Dröses fars Nu är det klippt förtjänstfullt vara på. Handlingen utspelar sig på salong Boris & Boris, vars två ägare är ett omaka par, som kompletterar varandra, och vilkas olikheter driver pjäsen framåt. Det blir en lekfull drift med könsrollerna, om jag får utrycka det lite vitsigt, där alla tar ut svängarna ordentligt, precis som sig bör i en fars.

Sexskämten haglar vilt, små problem ska skyllas över genom stora lögner, det blir fler missförstånd och förvecklingar, problemen bara växer, alla drattar på ändan, och naturligtvis går larmet igång när det är som mest olämpligt.

Syftet är att underhålla, och det går inte att ta fel på att publiken stortrivs, och skratten är många. Mot slutet av första akten mal det lite på tomgång, men det tar sig igen efter pausen.

Föreställningen lever högt på sina duktiga skådespelare. Joakim Nätterqvists vågar vara så där osannolikt fjollig som ingen egentligen är. Hans kompanjon som spelas av Daniel Träff har ett kroppsspråk som inte ligger John Cleese efter. Carina Lidbom är lika stilsäker som en sjungande skatteinspektör, en farsens egen Mona Sahlin, som i rollen som den manhaftiga och svartsjuka polisen med den mycket stora batongen.
Sanna Ekman och Mattias Olofsson gör båda habila roller, utan att glänsa.

Och så Loffe Carlsson. Visst har han åldrats, men är still going strong. Samma perfekta tajming i replikerna, ett brett register, och ett förvånansvärt piggt kroppsspråk.

Sammantaget, en hårresande framgång...

Tre akutsjukhus kvar - ett löfte från Söderström

Socialdemokraterna i Sollefteå firade första maj med ett traditionellt demonstrationståg från Lillängets skola. Sollefteå Hornmusikkår och Ytterlännes Paradorkester medverkade. På grund av det bistra vädret tog man ett nytt grepp, och höll sitt möte inne på Hullsta gård, där det bjöds på kaffe och macka vid dukade bord.

Här som på andra håll var huvudparollen ”Jobb och nya möjligheter”. Bland de övriga parollerna märktes en påtaglig oro för framtiden för Sollefteå sjukhus. Detta ämne togs också upp i inledningsanförandet av kommunalrådet Elisabeth Lassen. Ett annat lokalt problem som hon talade om var de statliga ersättningsjobben som har försvunnit från Sollefteå.

Therisia Leifsdotter från SSU talade om ungdomsjobben, och hur viktiga de var för Sollefteås framtid.

Dagens mest kontroversiella anförande hölls av Lennart Örnblad från LO-facken. Han kritiserade hårt den borgerliga politiken, framför allt sänkningen av ersättningsnivåerna i de olika arbetsmarknadsförsäkringarna. Men han förespråkade också en radikal socialdemokratisk politik, och varnade för högertendenser inom partiet.

Han uttryckte dessutom en mycket hård kritik av media, som enligt honom istället för att kritiskt granska den borgerliga politiken ägnar sig åt ”förnedringsjournalistik, prinsessbröllop och kändisskvaller”. En smula förvånande inkluderades även Tidningen Ångermanland i denna kritik.

Huvudtalet hölls av Elvy Söderström, kommunalråd från Örnsköldsvik och ledamot av socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Hon riktade skarp kritik mot framför allt Moderaterna och deras politik. Också Göran Hägglund och Maud Olofsson fick en släng av sleven.

Hon slog fast den socialdemokratiska politiken med satsningar på utbildning, klimatsmarta lösningar och stöd åt kommuner och landsting. Hennes uttryckliga löfte om att det ska finnas tre akutsjukhus kvar i Västernorrland belönades med dagens största applåd.

Tidigare under dagen hade Elvy Söderström talat på ett förstamajmöte i Näsåker.
Ett förstamajfirande hölls också i Junsele.

Publicerat i Tidningen Ångermanland 2010-05-03