Löftesrika operaelever

Kapellsbergs musikutbildning har länge varit ett viktigt inslag i Härnösands kulturliv, inte minst operadelen. I år när Härnösands musiksällskap fyller 175 år medan Härnösands folkhögskola firar 75 år, har man slagit sina påsar ihop till ett 250-årsjubileum med en operaföreställning av skolan elever.

Spelplatsen under tre kvällar har varit Brännaborg, och föreställningen gick under titeln Spagettiopera, med undertiteln Hotel Nostalgia. Den alltid lika påhittiga Märit Bergvall har skapat en ramhandling – om man nu kan tala om handling – kring händelser på ett hotell, och fyllt det med en rad arior och sångnummer ur olika operor och operetter.

Ett hotell är på många sätt en tacksam utgångspunkt för en föreställning. Det är ett slutet universum med strikta hierarkier som på samma gång är en spegelbild av hela samhället. Spelplatsen skapar en tydlig avgränsning för de agerande, samtidigt som inom de givna ramarna har de en nästan fullständig frihet för sitt agerande.

Det var framför allt elever från årskurs ett som medverkade. Kapellsbergs operastudio har alltid haft duktiga studenter, så den höga nivån överraskade inte, men ändå, med tanke på att de flesta av operaartisterna har gått bara på skolan sedan september, alltså lite mer än en termin, var det djupt imponerande.

Förvisso var det inte svårt att märka att de inte är fullärda och har en lång väg kvar att vandra, men än mer märktes hur otroligt mycket potential det finns här.

Scenglädjen gick inte att ta fel på, många tog för sig ordentligt, och bjöd på en fullmatad föreställning med mycket humor och en yvig och tuff koreografi.

Även om det kan tyckas en smula orättvist vill jag inte desto mindre framhålla några som gjorde ett särskilt gott intryck. Linda Evers har en röst med ett osannolikt omfång, Jenny Viklund imponerade med ett dramatiskt utspel och vokalt mod – och det brukar föra långt, och Johan Svensson, tydligen inte helt kry för dagen, en sällsynt löftesrik tenor med behag och värme i rösten.

Det som förvånade något var valet av repertoar. Varför så mycket operett? Halva första avdelningen var ur Glada änkan, med Bernsteins Candide som lök på laxen. Tack och lov tog det sig i andra akten med bland annat Verdi, Ravel, Donizetti och Puccini.

Då kändes till och med det avslutande crescendo ur Läderlappen ganska rätt.

Spagettiopera. Hotel Nostalgia

Operastudion Kapellsberg

Regi och bearbetning: Märit Bergvall

Piano: Brandon Eldredge

Musikalisk instudering: Karin Bengtsdotter Olsson

Ljus: Axel Antonsson

Scenografi/Kostym: Kansjälvproduktion

(Ba)rockmusik med Nordiska kammarensemblen

Härnösands Musiksällskap fortsatte firandet av sitt 175-årsjubileum med en barockkonsert i Rådhuset. Nordiska kammarensemblen spelade och solister var Göran Karlsson på cembalo och sopranen Helena Ek.

Cembalon är ett märkligt instrument. Ansågs länge som dyrt och komplicerat, och fick en överklasstämpel, så intill den milda grad att det ordnades cembalobål under Franska revolutionen. Nu har den fått lite av en renässans, och Göran Karlsson räknas som en av Nordens ledande cembalister.

Det är cembalons ljusa och spröda klangfärger som bidrar till barockmusikens karaktäristiska ljuduniversum.

Göran Karlsson har ett spektakulärt och teatraliskt sätt att spela, på ett sätt publikfriande i ordets bästa bemärkelse, han är mycket rörlig och arbetar med hela kroppen. Spännande att lyssna till, härligt att titta på.

Konserten inleddes med en sonat av Vivaldi, och hans fantastiskt stämningsfulla musikberättelser med ett brett register. Som alltid hos honom får blåsinstrumenten stort utrymme, just i det stycket i g-moll är det framför allt flöjten, och det blev ett tacksamt tillfälle för Patrik Wendel att briljera.

Det blev mera Vivaldi efter pausen, först med en annan sonat i g-moll, nu med fagott och Maria Hellström i huvudrollen, och sedan med en aria ur den kanske inte alltför kända operan Farnace, där Vivaldis vanligen enkla och lättillgängliga musik får en lågmält dramatisk underton, med en återhållen förtvivlan, föredömligt framförd av Helena Ek.

Hon har ett enastående djup i sin röst, den liksom sträcker ut och famnar musikens hela vokala rikedom. I en aria ur Händels opera Julius Caesar visade hon också att hon kan drilla fram höga toner med en häpnadsväckande lätthet och lika mycket charm.

Det blev också blandad musik ur barockens outtömliga skatt med en känslosamt sentimental sonat av Louis-Antoine Dornel, en aria ur Jean-Phillippe Rameaus Pygmalion, piggt och lättsamt med mycket glädje och kärlek, och ett kaxigt stycke av Georg Phillip Telemann med energiska stråkar i rasande tempo.

Nordiska kammarensemblen imponerar med sitt sätt att spela barock troget originalet men som ändå förmedlar en känsla av populärmusik, vilket ju barockmusiken var på sin tid. 1700-talets rock n ´roll!

Konserten avslutades helt stilenligt med disco, jo jo, en medley av schvungfulla dansmelodier av kompositören med det missvisande namnet Rebel (han var hovmusiker hos Ludvig XIV).

Det blev ett extranummer också. Händels fina Lascia ch'io pianga skruvade konsertens fantastiska stämning upp ytterligare ett par toner.

Sjostakovitij, Beethoven och turkisk yoghurt

Härnösands Musiksällskap inledde sitt 175-årsjubileum på lördag med en konsert med Weberkvartetten på St. Petri Logen. Det blev en minnesvärd upplevelse med gränsöverskridande, eller kanske snarare brobyggande, musik.

Weberkvartetten är välkänd för Härnösandspubliken, om inte annat så för sina år som Quartet in Residence på Murberget 2005-2010.

Konserten inleddes med ett verk av den unge turkiske kompositören Erberk Eryilmaz med den lättsamma titeln Dances of the Yogurt Maker. Eryilmaz strävar i sin musik att föra fram musik från Östeuropa och Mellanöstern, inte minst för att påvisa de kulturella kopplingar som finns mellan öst och väst.

Yoghurtmakarens danser är fria improvisationer över folkliga danser från Turkiet, och kvartetten fick imitera turkiska folkinstrument.

Jag vet ingenting om hur en yoghurtmakare arbetar, inte heller hur de dansar, rent spontant förknippar jag nog yoghurt med lugn och stillhet, men här blev det glada toner i virvlande danstempo med en omisskännlig doft av Orienten.

Sedan blev det betydligt allvarligare. Sjostakovitjs stråkkvartett nr 3 är ett episkt verk som enligt honom själv handlar om det ryska folkets kamp och lidande under andra världskriget. De fem satserna beskriver först tiden före kriget, den relativa idyllen kläs i glad, folkliga toner, med kontrasterande klassiska inslag. Sedan kommer oron för krigets närhet, men också vantro, så typiskt för oss människor, ”det händer inte här”.

Då exploderar plötsligt fasan i hela sin vassa skärpa, bedövande högljutt, som en ångvält som krossar obarmhärtigt allt i sin väg. Den sorg som beskrivs kommer ur folksjälens djupaste vrår, dess outhärdliga svärta är lika vidsträckt och oöverblickbara som stäppen.

Den avslutande satsen frågar med irriterande envishet ”varför?” Men den uttrycker också en glädje att mardrömmen är över, även om den inte är ogrumlad, det hemska som har hänt är en ständig påminnelse och en varning.

En Guernica i toner.

Konsertens absoluta höjdpunkt, och det var tur att det följdes av en paus så att inte Beethovens klassiska stråkkvartett nr 1, hamnade helt i skymundan.

Det är en av de så kallade Razumovskij-stråkkvartetten, beställda av den ryske fursten Andrej Razumovskij. I beställning ingick en begäran om ryska teman, som givetvis tillgodosågs.

Det är ett mycket krävande verk, som fordrar lika mycket individuell virtuositet som harmoniskt samspel. Musiken pendlar mellan en sorts instrumentens stafett och förtroligt samtal mellan stråkarna.

Tredje satsens adagio framhäver så få andra stycken stråkmusikens fyllighet.

Och som alltid hos Beethoven en gnistrande intensitet, med ett tempo som ständigt riskerar att tangera det svulstiga, och med (k)luriga musikaliska cliffhangers.

Öst och väst, tradition och modernism, tyskt och ryskt, en konsert som byggde broar. Men det gör väl musik alltid?

Jubileumsfirandet fortsätter med ett fantastiskt program under våren. Se Härnösands musiksällskaps hemsida: http://harnosandsmusiksallskap.se/