Sjostakovitij, Beethoven och turkisk yoghurt

Härnösands Musiksällskap inledde sitt 175-årsjubileum på lördag med en konsert med Weberkvartetten på St. Petri Logen. Det blev en minnesvärd upplevelse med gränsöverskridande, eller kanske snarare brobyggande, musik.

Weberkvartetten är välkänd för Härnösandspubliken, om inte annat så för sina år som Quartet in Residence på Murberget 2005-2010.

Konserten inleddes med ett verk av den unge turkiske kompositören Erberk Eryilmaz med den lättsamma titeln Dances of the Yogurt Maker. Eryilmaz strävar i sin musik att föra fram musik från Östeuropa och Mellanöstern, inte minst för att påvisa de kulturella kopplingar som finns mellan öst och väst.

Yoghurtmakarens danser är fria improvisationer över folkliga danser från Turkiet, och kvartetten fick imitera turkiska folkinstrument.

Jag vet ingenting om hur en yoghurtmakare arbetar, inte heller hur de dansar, rent spontant förknippar jag nog yoghurt med lugn och stillhet, men här blev det glada toner i virvlande danstempo med en omisskännlig doft av Orienten.

Sedan blev det betydligt allvarligare. Sjostakovitjs stråkkvartett nr 3 är ett episkt verk som enligt honom själv handlar om det ryska folkets kamp och lidande under andra världskriget. De fem satserna beskriver först tiden före kriget, den relativa idyllen kläs i glad, folkliga toner, med kontrasterande klassiska inslag. Sedan kommer oron för krigets närhet, men också vantro, så typiskt för oss människor, ”det händer inte här”.

Då exploderar plötsligt fasan i hela sin vassa skärpa, bedövande högljutt, som en ångvält som krossar obarmhärtigt allt i sin väg. Den sorg som beskrivs kommer ur folksjälens djupaste vrår, dess outhärdliga svärta är lika vidsträckt och oöverblickbara som stäppen.

Den avslutande satsen frågar med irriterande envishet ”varför?” Men den uttrycker också en glädje att mardrömmen är över, även om den inte är ogrumlad, det hemska som har hänt är en ständig påminnelse och en varning.

En Guernica i toner.

Konsertens absoluta höjdpunkt, och det var tur att det följdes av en paus så att inte Beethovens klassiska stråkkvartett nr 1, hamnade helt i skymundan.

Det är en av de så kallade Razumovskij-stråkkvartetten, beställda av den ryske fursten Andrej Razumovskij. I beställning ingick en begäran om ryska teman, som givetvis tillgodosågs.

Det är ett mycket krävande verk, som fordrar lika mycket individuell virtuositet som harmoniskt samspel. Musiken pendlar mellan en sorts instrumentens stafett och förtroligt samtal mellan stråkarna.

Tredje satsens adagio framhäver så få andra stycken stråkmusikens fyllighet.

Och som alltid hos Beethoven en gnistrande intensitet, med ett tempo som ständigt riskerar att tangera det svulstiga, och med (k)luriga musikaliska cliffhangers.

Öst och väst, tradition och modernism, tyskt och ryskt, en konsert som byggde broar. Men det gör väl musik alltid?

Jubileumsfirandet fortsätter med ett fantastiskt program under våren. Se Härnösands musiksällskaps hemsida: http://harnosandsmusiksallskap.se/