Inte bara kris – coronapandemin ger utrymme för kreativitet: "Viruset slår upp nya dörrar"

Coronaviruspandemin är ett elände utan dess like, den tvingar kulturevenemang att ställa in på löpande band, den berövar kulturarbetarna livsviktiga inkomster – men den skapar också arbetsro för det lustfyllda skapandet.

Konserter, utställningar, allt det som hör till kulturarbetarnas vardag har upphört, bisysslor för brödfödan, något som de flesta kulturarbetare tvingas att ägna sig åt för att dryga ut sina magra inkomster, de finns plötsligt inte att tillgå.

Lägg därtill den så gott som totala isolering som gäller för personer i riksgrupper.

Det är på många sätt en alldeles förfärlig situation, men paradoxalt nog öppnar den samtidigt för möjligheter att kunna ägna sig åt det som alla kulturarbetare vill mest av allt: att skapa utan störande distraktioner.

David Wahlén, musiker, körledare, kantor, med mera, från Örnsköldsvik berättar att alla offentliga framträdanden för hans vidkommande – liksom för alla andra – är inställda. Det repeteras i smågrupper i liten skala, men det är också allt. Det är en besvärlig situation och längtan tillbaka till ett normalt tillstånd är stor.

Läs hela texten i Allehanda.se

Foto: Katarina Östholm

Teater om vredens dagar

Det är något särskilt med siffran sju och Kramfors. Nästa år, 2017, firas 70 sedan man fick stadsrättigheter 1947. Historiska händelser uppmärksammas på olika sätt, bland annat blir det teater om de dramatiska åren 1907 och 1917.

Kommunens chef för kulturenheten Ninni Mellander har redan för ett par år sedan funderat på lämpliga sätt att fira 70-årsdagen. Eftersom det är 100 år sedan Hungermarschen var det naturligt att föreslå idén att återuppväcka teaterpjäsen om denna omskakande händelse i kommunens historia. Efter att ha förankrat förslaget hos den politiska ledningen tog Ninni kontakt med Mia Tejle på Amatörteaterns riksförbund.

Mia tog i sin tur kontakt med länsregissören Iso Porovic och bollen var i rullning.

-          Jag läste manuset från 1980 och tyckte det var alldeles otillräckligt, säger Iso Porovic.

Frågan gick till författaren Bo R Holmberg som mer än gärna tackade ja till uppdraget. Och kom dessutom på att det kunde kopplas ihop med en annan dramatisk händelse i Kramfors, nämligen Sandökravallerna. Givetvis med en sjua, året var 1907.

-          Revolutionären Fritz Ståhl var en spännande person som deltog i både händelserna och knyter på så sätt ihop handlingen i pjäsen, säger Bo R Holmberg.

Lämpligt nog har Bo R skildrat Sandökravallerna skönlitterärt i romanen Bortom saknaden. Dess huvudperson 16-årige Sixten får också äran att vara pjäsen bärande karaktär.

Bo R Holmberg är noga med att påpeka att pjäsen är ingen historielektion – även om naturligtvis en rad historiska händelser presenteras. Men de utgör enbart en fond för berättelsen om en ung mans väg in i vuxenlivet.

-          Det handlar inte om de konkreta historiska tilldragelserna utan snarare om hans uppfattning av dem. Vi vill skildra det stora genom det lilla, säger Bo R.

Pjäsen som har fått titeln Vredens dagar är en omfattande produktion. Huvudrollen kommer att spelas av en professionell skådespelare, men än så länge vill man inte släppa namnet. En lång rad amatörteaterföreningar från Ångermanlands samtliga kommuner är inblandade.

-          En riktigt stor utmaning för både regissör och producenter, säger Iso Porovic.

 Sammanlagt kommer det att medverka mellan 25 och 30 skådespelare – dessutom statister och musiker.

Konstnären Mats de Vahl är tillfrågad som scenograf.

På tisdag den 22 november håller man på kvällen ett informationsmöte på ABF i Kramfors dit alla intresserade är välkomna. Det finns fortfarande några roller som inte är besatta, framför allt för unga killar.

Premiären planeras till den 27 juni, och det kommer att spelas tio föreställningar på hamnplanen i Nyland.

Birger Norman-priset till Bo R Holmberg

Birger Norman-dagen på Svanö hölls i år på författarens födelsedag den 30 juli. Birger Norman-priset delades ut och årets pristagare är författaren Bo R Holmberg.

Det var en påtagligt rörd och stolt Bo R Holmberg som tog emot priset vid Birger Normans minnesmärke.

-          Priset är ett viktigt erkännande, och jag är oerhört hedrad, säger Bo R Holmberg.

Bo R är förvisso tämligen bortskämd med litterära utmärkelser. Han har fått Augustpriset, vilket är bland det finaste en svensk författare kan belönas med, dessutom Astrid Lindgren-priset, Kulla-gulla-priset och Norrlands litteraturpris.

Men Birger Norman-priset är en form av lokalt erkännande, och tydligen betyder det lika mycket, om inte mer, för en grabb från Loön som valde att stanna kvar i landskapet och vars litterära gärning är till stor del en skildring av Ångermanland i allmänhet och Ådalen i synnerhet.

Bo R Holmberg berättade att han faktiskt hade träffat Birger Norman en gång, det var under en debutantkurs för författare på Medlefors folkhögskola utanför Skellefteå. Året var 1981, och det som Bo R kommer ihåg bäst var Birger Normans ”sirliga elegans”.

Men hans största minne av Birger Norman är från året efter. Bo R hade publicerat en dikt i Aktuellt i politiken, och den handlade om timmerskiljet i Sandslån. Någon vecka efter publiceringen kom det ett brev från Birger Norman, som berömde dikten, den store från Svanö var erkänt snar till uppmuntran.

-          Det var stort, säger Bo R Holmberg.

För övrigt bjöd Birger Norman-dagen på den vanliga blandningen av uppläsningar, samvaro och tipsrunda. För underhållningen stod dragspelsvirtuosduon Jörgen Sundeqvist och Päivi Mettälä.

Torbjörn Fälldins bortgång uppmärksammades också. Han var den som en gång i tiden svingade ordförandeklubban då Birger Norman-sällskapets grundande beslutades, och var också en flitig popularisator av Birger Normans poesi på mål.

Återupprättar de gamlas värdighet

Gamla är också människor, och var och en av dem har en historia. De har haft mer eller mindre framgångsrika yrkeskarriärer, de har gjort bra saker, dumma saker, de har älskat och de har levat. På sin ålders höst förvandlas de till en skock dementa och besvärliga ”brukare” som bara utgör en kostnad – som det går att effektivisera och ”spara” på. Och hemmet har döpts om till ”seniorboende”.

Bakom nyspråkets förrädiska dimslöjor briserar skandaler med blöjor som vägs, åldringar som får duscha en gång i veckan och aldrig ges möjlighet att gå ut.

Bo R Holmbergs nyskrivna pjäs Ge oss musik – och två Mariekex återupprättar de gamlas värdighet som individer med rätt till ett innehållsrikt liv, samtidigt som det också är en stillsam kritik av ett omänskligt system där pengar är allt och människor intet.

Hoppas det inte fanns några landstingspolitiker i publiken som blev illa berörda.

Världspremiären för pjäsen avlöpte utan missöden på torsdag kväll på utescenen vid Skulebergets fot. Man hade tumme med vädret, och än en gång kunde de glada amatörerna från Höga kusten teaterförening – med författaren som vanligt i en av rollerna- visa vilket duktigt och samspelt gäng de är.

Ingen nämnd, ingen glömd, men en extra eloge till barnen: Elias Eklund, Edit och Hedvig Vestberg, Maja och Måns Widerberg.

Och så proffset Jens Nilsson som bjöd på ännu en fullödig komisk rollgestaltning, samtidigt som han lyfter sina amatörkollegor.

I första akten byggs handlingen upp bit för bit, och intrigerna tätnar, för att i andra akten explodera i musik och sångglädje och allt löser sig till det bästa. Slutet gott, allting gott. Rock´n roll!

Det är lätt att fyllas med entusiasm och optimism av föreställningen. Men eftertankens kranka blekhet hinner snabbt ifatt.

Visst är det bra med kärlek och musik, men det krävs nog magi för att få slut på den ovärdiga infantiliseringen och den människofientliga besparingsivern på våra äldreboende.

Ge oss musik – och två Mariekex är lika underhållande som angeläget.

Pjäsen spelas på nu på fredag kväll, och med dubbla föreställningar lördag och söndag.

Ge oss musik – och två Mariekex

Utescenen vid Skuleberget

Manus: Bo R Holmberg

Regi: Gunvor Jonsson

Musik: Klas Norberg och Erik Eurenius

Musiker: Torbjörn Nylander, gitarr, Kenneth Axelsten, bas, och Thomas Norgren, trummor

Foto: Elin Holmberg

Feministiskt morddrama vid Skule

TEATER

Mordet i Klingre
Regi: Gunvor Jonsson
Musik: Magnus Edholm

För andra året spelar Höga kusten Teaterförening Bo R Holmbergs pjäs ”Mordet i Klingre” vid Skulebergets fot. Under vintern har man dessutom hunnit med ett mellanspel med Dario Fos ”Det sjunde budet” – dock inomhus. Sammantaget har det gjort att amatörskådespelarna har haft tid och tillfälle att vässa yrkeskunnandet och utveckla scenvanan.

I två av de stora rollerna är det nya skådespelare. Emelie Sellin har ersatt Jimmie Edlund som Berättare, och istället för Karin Olsson uppträder Linda-Marie Nygren som Kristina Persdotter. Det märks att de är noviser, de agerar ganska stelt och räddhågset, och framför allt Emelie Sellin går ordentligt vilse i texten vid flera tillfällen. Det släpper emellertid i andra akten, och blir mycket säkrare, tydligen behöver de två bara lite tid för att växa in i sina roller, så kommer det garanterat att bli mycket bättre.

I gengäld uppträder resten av ensemblen med stor pondus och självsäkerhet, det går inte att ta fel på vilken oerhörd utveckling flera av skådespelarna har genomgått sedan förra sommaren.

Framför allt gäller det Robert Sandström i den stora rollen som Erik Holmberg (OBS! inte släkt med Bo R!), han vågar spela ut och skänker rollfiguren nya dimensioner. Om han förra året var duktig på att gestalta strebern och tyrannen, övertygar han nu också som förförare och framtidshopp.

Duktiga är också Lill Holmberg och Lennart Jonsson i de bärande rollerna som Kristina föräldrar. De är nyanserade på ett samtidigt eftertänksamt och kraftfullt sätt som paret Macbeth på undantaget.

De fyra bondkvinnorna, spelade av Linn Bodin, Agneta Westerlund, Ulla Dahlin och Kaija Lundgren, binder skickligt ihop handlingen. De övriga gör som sagt mycket väl ifrån sig. Ett extra plus för Lennart Lundgren som prästen, och Jarmo Eklund som i rollen som Karl XIII lyckas med konststycket att få vår egen monark att framstå som en intellektuell gigant.

Bo R Holmbergs pjäs utgår från ett verkligt kriminalfall. Stycket har en stark feministisk laddning, då det ställer viktiga frågor kring kvinnans ställning i samhället: det är svårt för en ensamstående kvinna att klara sig själv, och när drömprinsen visar sig vara en hustrumisshandlare står få alternativ till buds för den stackars kvinnan, i synnerhet som fördomarna är starkt förankrade i samhället.

Mycket positivt har förstås hänt sedan början av 1800-talet, men det är naivt att tro att problematiken är helt inaktuell i våra dagar.

Ytterligare föreställningar spelas 27, 28 och 29 juli.

Bildningsroman mitt i klasskampen

ROMAN
Bortom saknaden
Bo R Holmberg
Rabén & Sjögren, 2011

Ådalen 31 är ett välkänt begrepp. Händelserna då fem arbetare dödades av militär har en föregångare i de så kallade Sandökravallerna år 1907. Också vid det tillfället handlade det om att arbetsgivarna använde sig av strejkbrytare.

Föreningsrätten, rätten att bilda fackföreningar, erkändes i Sverige 1906. Seth M Kempe, grosshandlare och ägare till flera sågverk i Ådalen, tolkade dock rätten på sitt eget sätt. Visst fick arbetarna gärna vara med i fackföreningen, men det var han som skulle organisera den! De som envisades med att vara medlemmar i en oberoende fackförening avskedades helt enkelt.

Arbetarna vid sågverken i Dal och Sandö gick då ut i strejk, och Kempe svarade förstås med att ta in ”arbetsvilliga”. En grupp arbetare, de flesta medlemmar i den socialdemokratiska ungdomsklubben, åkte över till Sandö för att tala strejkbrytarna till rätta. Aktionen leddes av bröderna Ståhl från Frånö, om vilka det än idag berättas vilda skrönor på bygden. Polisen var redan där, slagsmål och tumult uppstod, länsman skadades i ögat av en vedklabb, en av socialisterna sköt skott i luften.

Militär tillkallades, en kanonbåt (!) från Stockholm låg i Ångermanälvens mynning, massarresteringar följde, och drakoniska straff utmättes.

Kring detta har Bo R Holmberg spunnit en spännande historia. I centrum står Sixten, 15, snart 16. När hans mamma dör, skickas han ut av sin styvfar, och söker arbete på något av de otaliga sågverk som fanns då längs med älven. Mer eller mindre av en slump dras han och hans bäste vän med i Sandökravallerna, hamnar i häkte i Härnösand, men frikänns efter några veckor i fängelset.

Holmberg lyckas få med hela den historiska bakgrunden på ett levande sätt. Mycket tack vare språket som är äkta och trovärdigt, kärvt enkelt och mustigt målande, med dialektala inslag, där varje ord tycks som vägt på guldvåg. Författaren känner till geografin och topografin in i minsta detalj, han har också läst på ordentligt om flottning och sågverkshantering.

Romanens Sixten är också en ung man av kött och blod, han är på väg ut i livet, lite vilsen, mottaglig för nya intryck och idéer, som får honom att växa och inse att han är inte ensam, samtidigt som det lär honom värdet av vänskap och solidaritet.
Och där finns också en stark dröm om en bättre framtid, både för honom själv och för hela arbetarkollektivet.

En viktig bok som borde vara obligatorisk läsning för alla ungdomar. Och deras föräldrar.