Kjersti Bosdotter tilldelas Birger Norman-priset 2024

 

Birger Norman-dagen firades traditionsenligt på Svanö. Årets upplaga bjöd på litterär vandring på ön i Birgers spår, prisutdelning med panelsamtal och musikunderhållning med Ådalsbandets Tony Naima.

Årets pristagare är kulturarbetaren Kjersti Bosdotter, som under många år har arbetat med kultur-och litteraturfrågor inom olika fackliga och folkbildande sammanhang. Bland hennes insatser kan nämnas kurs- och utbildningsverksamhet, kulturhistoriska vandringar, ”Arbetarlitteraturens dag”, inom ramen för engagemanget Arbetarrörelsens Kulturhistoriska Sällskap samt Maria Sandel-sällskapet.

”Så presenteras hon på Birger Norman-sällskapets hemsida:

Tack vare Kjersti Bosdotters arbete för att bevara och sprida kunskap om arbetarrörelsens författare och diktare har hon bidragit till att även Birger Normans verk lever i vår tid – en sann folkbildargärning.

Precis som Norman gjorde, lever och verkar Bosdotter i Stockholm – samtidigt är hon ett föredöme i att lyfta blicken och se längre än till huvudstaden, precis som Norman.

Kjersti Bosdotter har medverkat i ett antal böcker såsom ”Arbete och kamp”, ”Vår röda fana : Kampsånger”, samt i ett stort antal kursböcker och studievägledningar för fackföreningsrörelsen, med tonvikt på kultur, litteratur och historia. Därmed följer hon en linje där fackförbundspressen blir en viktig kanal för kultur och litteratur, något som Birger Norman själv bidrog starkt till.

Birger Norman själv återkommer oförtröttligt till kulturarbetarnas omistliga betydelse och Kjersti Bosdotter har tveklöst verkat i Birger Normans anda på ett utmärkt sätt, som en av de främsta kulturarbetarna i arbetarrörelsens litterära vingård.”

Se gärna också Birger Norman-sällskapets hemsida: Birger Norman-sällskapet

Birger Norman-priset till Bo R Holmberg

Birger Norman-dagen på Svanö hölls i år på författarens födelsedag den 30 juli. Birger Norman-priset delades ut och årets pristagare är författaren Bo R Holmberg.

Det var en påtagligt rörd och stolt Bo R Holmberg som tog emot priset vid Birger Normans minnesmärke.

-          Priset är ett viktigt erkännande, och jag är oerhört hedrad, säger Bo R Holmberg.

Bo R är förvisso tämligen bortskämd med litterära utmärkelser. Han har fått Augustpriset, vilket är bland det finaste en svensk författare kan belönas med, dessutom Astrid Lindgren-priset, Kulla-gulla-priset och Norrlands litteraturpris.

Men Birger Norman-priset är en form av lokalt erkännande, och tydligen betyder det lika mycket, om inte mer, för en grabb från Loön som valde att stanna kvar i landskapet och vars litterära gärning är till stor del en skildring av Ångermanland i allmänhet och Ådalen i synnerhet.

Bo R Holmberg berättade att han faktiskt hade träffat Birger Norman en gång, det var under en debutantkurs för författare på Medlefors folkhögskola utanför Skellefteå. Året var 1981, och det som Bo R kommer ihåg bäst var Birger Normans ”sirliga elegans”.

Men hans största minne av Birger Norman är från året efter. Bo R hade publicerat en dikt i Aktuellt i politiken, och den handlade om timmerskiljet i Sandslån. Någon vecka efter publiceringen kom det ett brev från Birger Norman, som berömde dikten, den store från Svanö var erkänt snar till uppmuntran.

-          Det var stort, säger Bo R Holmberg.

För övrigt bjöd Birger Norman-dagen på den vanliga blandningen av uppläsningar, samvaro och tipsrunda. För underhållningen stod dragspelsvirtuosduon Jörgen Sundeqvist och Päivi Mettälä.

Torbjörn Fälldins bortgång uppmärksammades också. Han var den som en gång i tiden svingade ordförandeklubban då Birger Norman-sällskapets grundande beslutades, och var också en flitig popularisator av Birger Normans poesi på mål.

Det skrivna ordet och samtalet

Ett författarskap får aldrig reduceras till ett museiföremål. Litterära sällskap ska inte vara rädda att lyfta fram sina respektive skyddslingars kontroversiella och stridbara sidor. Inte minst därför att det är just dessa sidor som skänker många, kanske rent av de flesta, författare deras aktualitet.

Det gäller i allra högsta grad Birger Norman, en författare som aldrig drog sig för att sticka ut i sin samtid.

Birger Norman är utan tvekan Ådalens största litterära gestalt, och den beundran som många hyser för honom riskerar idag att leda till kanonisering, eller, om uttrycket tillåts, museifiering, en attityd som står i vägen till ett levande intresse för ett levande författarskap.

Intresset för Birger Norman i Ådalen är enormt stort. Jag kan inte glömma när jag för ett antal år sedan skulle gå till en uppläsning av Birgers poesi på biblioteket i Kramfors. Väntade mig att det som vanligt på ett kulturevenemang i Kramfors skulle komma fem-tio personer, samma personer som vanligt. Döm om min förvåning när biblioteket fylldes till bristningsgränsen, det var runt 150 personer, stolarna tog slut, liksom syret.

Men även de mest intresserade har förmodligen bara läst ”Ådalen 31”, och för all del, den är tillsammans med Stig Dagermans ”Tysk höst”, den bästa svenska reportageboken som någonsin skrivits. Flera sådana behövs.

Dessutom kanske att man känner till några av dikterna på mål, onekligen en viktig inspirationskälla, och eventuellt några av de vackra skildringarna av Svanö. Det är gott så, men det räcker inte på långa vägar.

Birger Normans stora betydelse för vår tid ligger trots allt någon annanstans. Jag vill väldigt gärna lyfta fram hans kulturjournalistik.

Den handlar dels om hans starka tro på det skrivna ordet, och därmed också på det offentliga samtalet.  I ”Repliker i kulturdebatten” från 1963 jämför Birger Norman skrivandet med en anslagstavla. ”Man anslår ett stycke verklighet, försett med någon smula personlig färgläggning. /../ Försöker man roa, förargar det alltid någon. Blir man till förargelse, roar det alltid någon. Det inträffar att man speglar, söker fånga in och sammanställa meningar, åsikter, brytningar kring någon fokus. Orientering, översikt.”

För det andra gäller det att se och rätt uppskatta Birger Normans politiska skärpa. Det är hans stridbara sida som gör honom så kontroversiellt aktuell i våra dagar. Det är häpnadsväckande hur dagsfärska hans ”Vinkelskott” känns idag.

I en text om Bertil Malmberg (1967) frågar Norman ”Vad är det för traditioner, vad är det för miljömekanismer och vad är det för dunkla känslor och mänskliga förstockelser som låter nazistiska strävanden få framgång tjugofem år efter den katastrofalaste villfarelse i mänsklighetens politiska historia? Vad är det för sorts samhälle det sker i?”

Inget svammel om att ”ta debatten”, det gäller att noga analysera de samhällsprocesser som gör otäcka ideologier gångbara.

Samma år – det är 45 år sedan! – skriver Birger Norman ”Underströmmarna från 30-talet stiger upp till politikens yta. Samtidigt som arbetslöshetssiffrorna stiger tilltar högervridningen/../”. Man undrar vad han skulle skriva idag?

I ett Vinkelskott från 1970 kopplar Norman ihop arbetslöshet, flyttlasspolitik och frihet på ett sätt som kommenterar osvikligt dagens valfrihetsdebatt: ”Den bittra friheten, friheten som känns så djupt just när den försvunnit. /../Friheten som fanns i tryggheten. Att ha ett jobb, en hemort; att kunna välja.”

Och vart har människan tagit vägen i samhällsekonomin? ”Men över våra huvuden knastrar en räknekonst, som räknar bort honom. Han är inte lönsam i den räknekonsten. Men i den konsten ingår inte våra behov, människans behov.”(1977)

Ytterst handlar det om hans radikala uppfattning att det är människorna som skapar sin egen historia. Därför är förändring möjlig, därför är ett annat samhälle en realitet.

Texten är en omarbetad version av ett föredrag som hölls på Birger Norman-sällskapets årsmöte den 3 mars 2013 på Svanö Folkets hus.