Svetsare och statsminister
Stefan Löfven, i samarbete med Ulrika Knutson
Atlas
Stefan Löfven är ett barn av det svenska folkhemmet och hans
memoarbok är lika mycket en berättelse om rekordårens Sverige och om hur
välfärdsstaten börjar alltmer naggas i kanten, som en skildring av ett ändå
ganska spännande levnadsöde. Det är ett öde som i hög grad är ett liv i
Rörelsens tjänst, och det är ingen tillfällighet att han i förordet berättar om
sin motvilja att skriva memoarer, men hur han tar till sig andras uppmaning att
det är hans ”skyldighet”.
Stefan Löfvens liv börjar inget vidare. Fyra veckor gammal
hamnar han på ett förmodligen allt annat än idylliskt barnhem i Årsta i
Stockholm. Men snart vänder det. Han är bara tio månader när han kommer till
sin fosterfamilj i Sunnersta utanför Sollefteå.
Han berättar med värme som berör om åren hos Iris och Ture
Melander, en lycklig uppväxt som i mångt och mycket kom att forma honom till
den han blev. ”Det röda Ådalen” var framför allt sosserött, stabilt ”sossigt”,
och Löfven hittar snabbt in i rörelse, och är med att bilda SSU i Boteå.
/../
Läs hela texten i Tidningen Ångermanland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar