Läsgodis från Norrland

 

Tidskriften Provins senaste nummer är ett dubbelnummer som ska räcka ända fram till Littfest nästa år. I vanliga fall ogillar jag dubbelnummer, det är alltför ofta ett sätt för en redaktion att åstadkomma välbehövlig arbetsbesparing samtidigt som man uppfyller villkoren för prenumerationens utlovade antal publikationer. Men Provins 3+4/24 är så välmatad med innehåll, med så mycket läsgodis att jag ger upp mitt motstånd.

Formatet är som en bok, till och med större än så, och det finns läsning som räcker gott och väl för två nummer, rent av mer. Som en bok.

Mycket samiskt, både om och av.

Det finns fler pärlor. Gabriella Håkanssons fantastiska text om stulen identitet och berövad kulturell rikedom berör mig personligen, trots att jag har mitt ursprung i helt andra omständigheter. Men den erfarenheten kan tydligen vara universell.

Rosa Liksoms skruvade sköna om en frans forskningsexpedition i det fjärran nord under 1700-talet är ett stycke lysande prosa, och jag kan inte låta bli att känna stolthet att en recensent har en gång jämfört mig med just henne.

Och så Lars Raattamaas något snåriga reflektioner kring några tankar hos Rosa Luxemburg (det blev flera Rosa!), som leder framåt från en hopplös samtid. Mera sånt!

Mattias Timander samtalar med Linnea Axelsson, som också presenterar ett utdrag ur ett kommande epos.

Timander intervjuar också Mikael Niemi i ett riktigt intressant samtal.

Mats Jonsson resonerar kring en återfunnen, eller i varje fall återupptäckt, identitet, och vad man ska göra med det. En text som hamnar i dialog med Gabriella Håkansson.

Med i det samtalet är nog också Matti Ollikainens funderingar rörande tillhörighet. Jag vet inte om jag uppskattar slutklämmen, men gillar definitivt hans förmåga att vara allvarlig på ett underhållande, och lite utmanande, sätt.

Och sist men inte minst Hanna Aspegrens analys av Eyvind Johnsons reseskildringar av resor i Tornedalen.

Och dubbelnumret bjuder på ännu mer än så.

Numrets konstnär är Carola Grahn.