Lost in translation

 

Uppläsningen
Ivan Vladislavić
Övers: Julian Birbrajer
Karavan Novell, 2022

Författaren Maryam Akello från Uganda har en uppläsning i Tyskland av sin bok om sina traumatiska upplevelser under en tid då han var fånge hos en hänsynslös milis. Hon läser på acholi, ett språk som ingen av de närvarande utom hon själv och en väninna förstår ett ord av. Faktum är att inte ens översättaren kan språket!

Meningen är att ”höra originaltextens tonfall för att deras/publikens/ sinnen skulle öppna sig för en annan värld.” Fungerar det? Tveksamt. Och jag personligen är högst skeptisk till sådana uppläsningar på okända språk – utom möjligen poesi. Det ger ingenting, det öppnar inte, snarare motsatsen.

Och det ställer vidare frågor kring översättning som sådan. Vad sker när en text överförs från ett språk till ett annat? Är det ens möjligt att göra?

Det är förvisso inte lätt, det är kanske den allra svåraste litterära formen, det kräver så mycket, en översättare skapar på sätt och vis ett helt nytt verk, samtidigt som hen kan aldrig bli kvitt det gamla, det som hen utgår från.

Så nog är det snudd på omöjligt. Men visst går det.

Det litterära evenemanget fortsätter med att översättaren läser ur sin egen tyska översättning. Han blir så starkt berörd – av en text som han är välbekant med sedan länge – att han inte förmår att läsa vidare.

Det är litteraturens förmåga att vittna på ett sätt som berör oss känslomässigt, och som därför är nödvändigt.

Verkligen imponerande att i en kort novell ta upp så många brännande frågor.

För er som i likhet med mig inte känner till författaren sedan tidigare är Ivan Vladislavić (kroatiskt ursprung) en av den samtida sydafrikanska litteraturens främsta författare.

Novellen är utgiven av den förträffliga tidskriften Karavan, med fokus på litteratur från Afrika, Asien och Latinamerika.