Tillsammans kan man vara mera ensam

”Tillsammans kan man vara mycket ensam” hade kunnat vara rubriken för Bahram Hajous utställning i Sollefteå i galleriet på Storgatan. Han är kurd med rötter i Syrien men bor sedan tidigt 70-tal i Tyskland. Bahram är en internationellt erkänd konstnär, bland annat belönad med Matisse-priset förra året, och van att ställa ut på de stora gallerierna i världens storstäder. Och nu är han i Sollefteå, tack vare hans kusin Jeko Haj Yusuf, själv konstnär och tillika ordförande i Sollefteå konstförening.

Tavlorna på utställningen är mest ganska stora dukar, Behram använder blandteknik, det är framför allt kol och akryl, färgskalan är dov, gråbrun, men alltid finns där också ett färgstråk målat med breda penseldrag i starka, nästan skrikiga färger. Och så använder han duken på ett alldeles eget sätt, genom att måla på ”fel” sida, och spela med dukens egna brunaktiga nyanser.

Motivet är genomgående två personer, man och kvinna. De tittar aldrig på varandra, ibland blundar de också. Det är blickar som söker gemenskap i ett diffust fjärran, främmande, eller kanske rädda, för den som finns strax intill.

På ett par tavlor står de två bakom varandra på ett sådant sätt att det nästan ser ut som de växte fram ur varandra, men ändå förblir åtskilda.

Många av bilderna har en stark erotisk laddning, men det är också de som mest uttrycker ensamhet och övergivenhet.

Det finns ingen förtvivlan i uttrycket, bara en stillsam melankoli, stundtals gränsande till uppgivenhet. Konstnären noterar ett tillstånd, det sker på ett sätt som kan lätt uppfattas som alltför iakttagande, med påtaglig risk för objektifiering, tills man upptäcker att manspersonerna på Behrams tavlor är han själv.

Och perspektivet bygger på just självet: självutlämnande, självkritiskt, självbetraktande, självbespeglande. Helt enkelt narcissism. Och eftersom kvinnan på bilderna är hans fru blir det dessutom en form av parnarcissism.

Tillsammans är man inte alls mindre ensam, snarare mer.

En möjlig öppning tror jag går att finna i de starka färgerna. Där finns en frihetsdimension som bryter de slutna rummen och som kan rymma gemenskap.

Det här måste vara en av de absolut mest spännande konstutställning som någonsin har ägt rum i Sollefteå. Och förmodligen som någonsin kommer att äga rum.

Utställningen pågår till den 23 juli.