Två kvinnor i patriarkatets Syrien

En mörk strimma av ljus

Samar Yazbek

Övers: Marie Anell

Ordfront, 2013

En bra roman förklarar ett samhälle bättre än mängder av lärda avhandlingar. Och givetvis långt bättre än nyhetsrapporteringens braskande rubriker och sensationslystnadens eld, som slocknar lika snabbt som det tänds.

Inbördeskriget i Syrien har pågått i över två år, med stigande dödstal, förödelse i städerna och en flyktingkatastrof av ofattbara dimensioner. Efter attacken med kemiska stridsmedel hotar nu en eskalering av kriget som kan sätta hela den redan lättantändliga regionen i brand.

Men hur mycket vet vi egentligen om det syriska samhället, förutom att landet styrs av en avskyvärd diktator?

Den syriska författarinnan Samar Yazbek är mottagare av svenska Pens Tucholsky-pris förra året, hon befinner sig på kollisionskurs med sitt lands styrande, och har tvingats i exil. ”En mörk strimma av ljus” är hennes första roman på svenska. Den bild som hon där tecknar av det syriska samhället är allt annat än vacker.

I centrum står två kvinnor, som representerar olika delar av samhället. Alya kommer från Damaskus slum, där människor lever i fattigdom och misär, i eländiga plåtskjul som är iskalla om vintern och brännheta på sommaren, och där det är så trångt att gravida kvinnor tvingas i slutet av graviditeten att vistas utomhus eftersom det inte finns tillräckligt utrymme hemma. Och alla kvinnor är ständigt gravida.

Det är en extremt patriarkal värld, där männen genom hot och våld tvingar kvinnor och barn till lydnad och underkastelse. Förnedringen och övergreppen börjar redan i unga år, och fortsätter sedan genom livet med en slentrianmässig brutalitet och total hopplöshet.

Hanan tillhör överklassen i Damaskus, hon lever i ett lättjefullt överflöd, i en miljö där kvinnornas främsta, för att inte säga enda, mål är att få tag på en lämplig man, och där kvinnor allt som oftast är handelsvaror i en byteshandel som ska befästa familjekonstellationer avsedda att främja lukrativa affärer.

Det religiösa hyckleriet blomstrar bland både fattig och rik. Framför allt är det ett samhälle som är genomsyrat av undertryckt sexualitet, och där våld, och då inte minst sexuellt våld, hotar därför hela tiden att bryta ut på de mest avskyvärda sätt.

Alyas och Hanans tycks leva i två vitt skilda världar, den unga förvildade och tuffa slumflickan och den sofistikerade men frustrerade överklasskvinnan kunde lika gärna komma från olika planeter, men när deras vägar ändå korsas utlöses starka krafter som ingen av dem förmår att kontrollera. Deras berättelser varvas, och genom tillbakablickar bygger Samar Yazbek skickligt upp deras mentala och fysiska universum, som skildras med stor psykologisk insikt och känslig sensualism.

Det är en mörk roman, men just möjligheten till kvinnogemenskap är den lilla strimma av ljus som erbjuds.