Ingenting har förändrats, allt är sig likt

 

Depeche Mode
Serhij Zjadan
Övers: Nils Håkanson
2244, 2014

 Ukraina betyder gränsland. Här går skiljelinjen mellan öst och väst, mellan Rom och Bysans. Det har naturligtvis påverkat landets historia, som har klämts mellan motstridiga intressen från olika håll, och så är det än idag. Men hur mycket har egentligen ändrats, alla dramatiska skiften, som faktiskt inkluderar självständighet för första gången någonsin, till trots?

Det är den fråga som Författaren/Berättaren Serhij Zjadan ställer sig i början av romanen, och han dröjer inte med svaret: ingenting har egentligen förändrats, allting är sig likt.

Det är samma korrumperade stat, samma verklighetsfrämmande ledare, samma polisbrutalitet, samma hopplöshet, samma fylla. Det enda som är lite nytt är drogerna. Och det gäng ungdomar med författaren/berättaren si spetsen, som läsaren får följa i några dagar, gör inte så mycket annat än super och knarkar. De heter namn som Doggen Pavlov, Kakao, Turbo-Sasja och Kommunist-Vasja, och de mår ”som en flod som flyter mot sitt eget lopp”. De tror inte på någonting, allra minst någon framtid.

Mellan varven försöker de skaffar pengar till ruset, och råkar då ut för diverse mer eller mindre häpnadsväckande äventyr. De komiska poängerna haglar tätt, men skrattet fastnar hela tiden i halsen, och man riskerar att kvävas.

Romanen är som skriven i ett tillstånd av exploderande delirium, med ett stilistiskt flöde som har en fantastisk febrig energi och en lysande lyhördhet för jargongernas språkliga nyanser och egenartade melodier.

En eloge till översättaren Nils Håkanson för ett verbalt gehör som gränsar till det absoluta.