Den goda luftens stad

 

Idag är det årsdagen av grundandet av staden Buenos Aires. Dagen till ära ett par recensioner av böcker från området.

Jag minn när filmen ”Änglagård” blev en stor succé utomlands, och skördade bland annat framgångar i Australien, och jag uttryckte min förvåning för en australiensisk bekant. Han skrattade bara och sa: ”Det finns många Änglagård i Australien”.

Och så är det nog. Det är lätt att missa alla likheter för alla skillnaderna. Det finns en glesbygdsproblematik på många håll i världen, och problemen som man dras med där liknar i mångt och mycket de här hemma.

Argentinaren Ricardo Piglia placerar handlingen i sin andra roman på svenska ”Mål i mörker” (Tranan; Övers: Yvonne Blank) i en liten sömnig stad på landsbygden i provinsen Buenos Aires. Staden för en tynande tillvaro, det lilla som sker händer sävligt och långsamt, utom skvallret som färdas snabbare än ljuset. När en mystisk främling anländer börjar spekulationerna frodas. Och när han dessutom hittas mördad på sitt hotellrum exploderar småstaden i misstankar riktade mot allt och alla.

Skickligt spinner Piglia en intrikat intrig, och låter den ta oväntade vändningar. Språket är enkelt, rikt och spänstigt, med cyniskt humoristiska formuleringar i stil med: ”en trevlig, mörkhyad yngling av obestämbart ursprung som talade en spanska som lät som om den var hämtad från en dubbad teveserie.”

”Mål i mörker” är till formen en kriminalhistoria men är egentligen en allegori över det argentinska samhället med dess korruption, politiskt maktmissbruk och kapitalistisk rovdrift. Argentina är ett land med en egenartad historia, ojämn ekonomisk utveckling och ett förvirrat iddeologiskt landskap. Det är ett land av många mystifikationer, ett samhälle som kan vara nog så svårt att förstå sig på, eller som den gammaldags hederliga polisen Croce i romanen uttrycker det: ”Man behöver ta sig någon vecka på hispan eller kåken då och då för att förstå vad det är som händer i det här landet.”

Romanens titel är symbolisk och är en referens till Falklandskriget – eller Malvinaskriget om man så vill – som är ett nationellt trauma i Argentina. Piglia syftar på att de brittiska soldaterna var utrustade med infraröda glasögon som gjorde det möjligt för dem att se och träffa ett mål i mörkret. De argentinska soldaterna var chanslösa offer.

Kampen är ojämn och avgjord på förhand, oskyldiga hamnar bakom galler, de skyldiga går fria, den politiska eliten skiftar ansikten men behåller makten, den ekonomiska ”nödvändigheten” krossar allt i sin väg, och den som vill förverkliga sina drömmar tvingas betala ett orimligt högt pris.

        ******************************************************************

                                                          

Torsdagsänkorna

Claudia Piñeiro

Övers: Yvonne Blank

Leopard, 2012

De lever i en egen värld. Det är en lyxig förort till Buenos Aires, där det bara finns plats för den välbärgade medelklassen – och deras tjänstefolk.  Detta samhälle är avskärmat från yttervärlden, skyddat skulle de förmodligen själva säga, med rejäla hinder, som dock måste se ”naturliga” ut. Det finns vakter, alla måste ha passerkort, den sociala kontrollen är total.

Invånarna brukar kalla sitt exklusiva samhälle för ”country”, ett välfunnet namn då stadsdelen är nästan som ett eget land, som har till och med egna lagar.

Men bakom den penningsstinna och snobbiga fasaden finns det sprickor, som blir allt djupare. Otrohet, misshandel, alkoholism, rasism och klassförakt döljer sig nödtorftigt bakom lyxvillornas tjusiga fasader.

Och samtidigt rasar den ekonomiska krisen i Argentina, finansministrar avsätts på löpande band, valutatrixande antar bisarra dimensioner, arbetslösheten skenar och klyftorna i samhället växer på ett skrämmande sätt. Också medelklassen drabbas, till deras egen oförställda häpnad.

Med ödesdigra konsekvenser som ingen kunnat förutse, framför allt inte de bakom lyxförortens skyddande murar.

En skarp roman om ett samhälle i förfall.