Tellurien
Vladimir Sorokin
Övers: Ben Hellman
Norstedts
Den ryske författaren Vladimir Sorokin har med mäktig fantasi skrivit flera förment historiska, eller kanske snarare förment futuristiska, romaner som är en förödande kritik av det postsovjetiska Ryssland. I sin senaste roman ”Tellurien” vidgar han vyerna och söker sig ut i Europa.
”Tellurien” är en dystopi som utspelar sig några hundra år framåt i tiden. Efter flera våldsamma krig, med bland annat en invasion av talibaner, har Europa splittrats i en lång rad små feodala stater, med mer eller mindre auktoritärt styre.
Den tekniska utvecklingen har både tagit ett kraftfullt språng framåt och åtskilliga steg bakåt. Energibristen är självklar.
Området kring Moskva, kallat Moskovien, är vad som är kvar av det ohjälpligt imperialistiska Sovjet/Ryssland. Staden är dessutom delad av en mur (!), och på ena sidan av muren får bara kineser bo, som ett led i Nya Ekonomiska Politiken. Kina tycks finnas tämligen intakt, och har stort inflytande, vilket återspeglas inte minst i språket, där kinesiska ord och fraser skjuts in hela tiden, på samma sätt som med vår tids anglicismer.
Styret i Moskovien är en kombination av kristen ortodoxi och kommunism, med en diktatorisk Härskare.
Sorokin blandar friskt stilar och genrer, han använder sig skickligt av brev, dagböcker, dramatik, bön, propaganda, romantik, heroisk socialrealism.
Och naturligtvis finns också i denna roman en mystisk drog med undergörande magisk verkan.
Det är möjligt att boken kan ha behållning för den som läser Sorokin för första gången. Har man läst honom förut är det mest bara gammal återanvänd skåpmat, låt gå mycket välskriven, och med ett och annat kul uppslag.
I ”Tellurien” mal Sorokin på tomgång i en kverulantisk orgie där det ”eviga Ryssland” är hopplöst auktoritärt, våldsbenäget och försupet, medan Europa är lika hopplöst oförmöget att förstå den ryska själens outgrundliga djup.
Ben Hellmans översättning är emellertid ett mästerverk i den högre skolan av språkligt konstnärskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar