Landet som är som en enda tv-show

 

Ingenting är sant och allting är möjligt

Peter Pomerantsev

Övers: Djordje Zarkovic och Helena Hansson

Ordfront, 2016

Det nya Ryssland, fött ur Sovjetunionens sönderfall, fortsätter att fascinera, förundra och skrämma. Det finns en störtflod av böcker som söker beskriva och förklara vad som händer i det väldiga landet i öster, och försöker hitta svaret på hur väst ska förhålla sig till Putin och hans politik. Många av böckerna har ett metafysiskt anslag, som skulle de förklara ett förborgat filosofiskt eller psykologiskt fenomen. Peter Pomerantsevs bok har också mycket riktigt undertiteln ”Det nya Rysslands surrealistiska själ”.

Pomerantsev är barn till sovjetiska emigranter som lämnade Sovjet på 70-talet för att slippa undan förtrycket och dubbelmoralen. Han är dokumentärfilmare, och när han under 2000-talet kommer till Moskva börjar han arbeta med teve. Han är tillräckligt rysk för att bli accepterad som en av den ryska gemenskapen, men också tillräckligt engelsk för att behålla attraktionskraften hos någon lätt exotiskt främmande, och kanske också eftersträvansvärt.

Att arbeta med teve är i Ryssland inte bara fråga om oskyldig underhållning, det är att befinna sig det nya Rysslands främsta ideologiska frontlinje. ”I ett land som omfattar nio tidszoner och en sjättedel av världens landmassa/../ teve är den enda kraften som kan ena och styra och hålla ihop det här landet.”

Det första Putin gjorde när han kom till makten var att ta kontroll över televisionen. Den har blivit ett centralt verktyg i hans auktoritära maktutövning. Och han tänker inte upprepa kommunisternas misstag – teven får aldrig bli tråkig! Det som bjuds är en sällsynt skicklig blandning av underhållning och propaganda.

Kontrollen över tv-mediet är säkert en del av förklaringen till Putins starka ställning som stabilitetens väktare och den ryska nationens främste förkämpe. Men det går inte att bortse från att den stabiliteten för många ryssar är helt central i deras liv – inte minst som kontrast på den totala brist på stabilitet som rådde de första åren under Jeltsin – och att Putin förknippas med just denna stabilitet oavsett vad teve predikar.

Löner betalas ut (bara en sån sak!), viktiga samhällsfunktioner upprätthålls, kriminaliteten fortsätter inte skena iväg, ekonomin går hyfsat.

Nationalismen är inget nytt i Ryssland, och efter åren av förnedring efter Sovjets upplösning, har den fått nya vindar i sina segel. Och det är ingen tvekan om att väst i allmänhet och USA i synnerhet har genom sina okänsliga och arroganta stormaktsfasoner gentemot den besegrade fienden har kraftigt bidragit till stegringen av den ryska chauvinismen.

Genom sitt arbete med rysk teve har Pomerantsev träffat mängder med spännande människor och fått de mest fascinerande insikter i delar av det ryska samhället. Den allestädes närvarande korruptionen på alla nivåer, den makalösa rikedomen, den intima kopplingen mellan makt och pengar, Kremls bisarra kontroll över politiken – alla partier och all opposition misstänks styras av Putin och hans krets, och den desperata men ofta fåfänga jakten efter att ta del av framgångens rikliga belöningar.

Mycket av det påverkar så klart människornas liv, men, med undantag för korruptionen, är det sällan de kommer i direkt kontakt med de nivåerna av samhällslivet.

Det gäller också alla de märkliga fenomen som Pomerantsev beskriver så livligt och färgstarkt. Mc-knuttar som bär på bilder av Jungfru Maria och citerar tal av Stalin, sekter med den återuppståndne Kristus, cyniska panslavister som direkt hämtade ur en roman av Dostojevskij, före detta kriminella som offrar allt för konsten.

Efter tio år återvänder Pomerantsev till sitt trygga liv i London (där det förstås vimlar av ryssar, framför allt i de rikas kvarter). Med sig har han en skildring av Ryssland som förvisso fascinerar, upprör och till en del också skrämmer. Men förklarar den så särskilt mycket?

Det är tveksamt. Snarare är risken påtaglig att den cementerar sekelgamla fördomar om Ryssland och ryssar som någonting väsensfrämmande och även obegripligt. En sådan bild är ingen betjänt av. Utom möjligen det kära gamla militärindustriella komplexet.