Samiskt epos om kulturellt folkmord

 

Samiska teatern, Giron Sámi Teáhter, har i samarbete med Riksteatern dramatiserat Linnea Axelssons prisbelönta epos ”AEdnan”. Häromdagen spelades pjäsen i Kramfors inför en hyfsat stor publik.

Axelssons mäktiga epos har renodlats för scenen, tre kvinnoöden under 1900-talet spelas upp i starkt koncentrerad form, med en sparsam scenografi, tydligt anpassad till turnerandets behov.

Det är en mycket kroppslig föreställning med mycket dans och musik, utan att det blir exotiserande. Användningen av samiska – med svensk översättning projicerat i fonden – skapar en dubbelexponering och fördjupar upplevelsen.

Åskådaren bjuds in i den samiska föreställningsvärlden med dess myter och levande naturuppfattning. Men det är också en hård värld, man lever ofta på gränsen till hunger och kyla, och de svaga riskerar att gå under.

Generation följer på generation, allt liv hänger ihop, och skildras eller rättare sagt berättas som Vägen.

Starkast berörd blev jag ändå av hur hela vidden av det som Mats Jonsson träffande kallade ”kulturellt folkmord” framställdes på scenen.

Samerna har länge berövats sin kultur, sin identitet, sitt språk och inte minst rätten till sin historia. Det är djupt upprörande, men det finns allt starkare motkrafter, och en hoppgivande rörelse som strävar efter att ta sina liv tillbaka.

Giron Sámi Teáhters ”AEdnan” är ett värdefullt bidrag i den kampen.