Han var mannen som gav opportunismen i världshistorien ett ansikte. Hånad av Tom Lehrer i de oförglömliga sångraderna ”Once the rockets are up, who cares where they come down? /That's not my department', says Wernher von Braun."
Infernaliskt satiriserad i Kubricks filmmästerverk “Strangelove” av Peter Sellers i högform, som den rullstolsbundne atombombsexperten dr Wunderliebe, som kallar USA:s president för “Mein Führer”, och lider av nervösa ticks som påminner obehagligt om Hitlerhälsning.
Den 23 mars i år skulle Wernher von Braun ha fyllt 100 år. Han var något av ett tekniskt geni, redan i sin ungdom experimenterade han med raketer, och skrev på 1920-talet en avhandling om bemannade rymdfärder. Han gjorde en snabb karriär i det nazistiska Tyskland, och kom att ansvara för utvecklingen av V-2-rakterna, det Wunderwaffe, mirakelvapnet, som var ett av Hitlers sista hopp.
von Braun gick med i nazistpartiet 1937, något som han senare påstod att han tvingades till. Ett inte helt ovanligt öde, efter kriget visade det sig ganska snabbt att det fanns inga nazister, mer än ledargardet, alla andra var tvångsrekryterade.
1940 enrollerades von Braun i SS, och avancerade så småningom till Sturmbannführer (motsvarande major). Inte alldeles överraskande hävdade von Braun att medlemskapet i SS var så illa tvunget, med hänvisning till de arbetsuppgifter som han hade.
Han blev flerfaldigt dekorerad med höga ordnar, kanhända det också mot hans vilja.
I produktionen av V-2 användes tvångsarbetskraft i stor skala, bland annat fångar hämtade från koncentrationsläger. Wernher von Braun har förnekat kännedom om saken, en tämligen uppenbar lögn.
Omkring 12 000 tvångsarbetare miste livet i samband med tillverkningen av V-2-raketer. Vapnet krävde 8 000 offer när det sattes in, huvudsakligen rörde det sig om civilbefolkning. V-2 var det enda vapen vars produktion krävde mer offer än dess användning.
I mars 1944 arresterade von Braun på initiativ av självaste Himmler, anklagad för förberedelse av flykt till England, något som mycket väl kan ha varit sant. Von Braun såg tydligt hur kriget var på väg att sluta, och försökte rädda sitt eget skinn. Tack vare Speers intervention hos Hitler släpptes dock von Braun, som annars riskerade dödsstraff.
Bara några veckor före krigsslutet, i april 1945, överlämnade sig Wernher von Braun till amerikanerna, och tillsammans med ett hundratal andra tyska vetenskapsmän fördes han över till USA, i vad som kallades för ”Operation Overcast”.
Flera personer har antytt att det inte var rädsla för ryssarna, som han själv påstod, som fick von Braun att gå över till amerikanerna, utan medvetenheten om att de feta checkarna fanns att hämta i väster.
I USA ledde von Braun utvecklingen av raketer för rymdprogrammet, framför allt Saturn. Han anses också ha lämnat avgörande bidrag till de framgångsrika programmen Mercury, Gemini och Apollo.
Han var en omåttligt populär person i sitt nya hemland, och medverkade bland annat i tre kortfilmer av Walt Disney om rymden.
Han dog 1977 i njurcancer.
Och för den som undrar vart världshistorien är på väg, ger Tom Lehrer en fingervisning i sin sångtext: "In German oder English I know how to count down/Und I'm learning Chinese, says Wernher von Braun”.
Några böcker om Wernher von Braun:
Wernher von Braun, Crusader for Space, Stuhlinger, Ernst
The Dark Side of the Moon: Werner von Braun, the Third Reich and the Space Race, Biddle, Wayne
Von Braun: Dreamer of Space, Engineer of War, Neufeld, Michael J
Dr. Space: The Life of Wernher von Braun, Ward, Bob
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar