Ett inte helt lyckat projekt

ROMAN
ABC-staden
Måns Wadensjö
Bonniers, 2011

Vällingby i Stockholm är en mycket speciell förort. När det invigdes på hösten 1954 väckte det internationell uppmärksamhet över hela världen. Uppbyggt från noll, planerat in i minsta detalj, med en förening av funktion och estetik, skulle den nya förorten vara en modern mönsterstad, ett perfekt Sverige i miniatyr. Det kallades ABC-staden, där A står för arbete, B för bostad, och C för centrum.

”ABC-staden” heter också Måns Wadensjös roman.
En speciell förort, en speciell roman.

”ABC-staden” består egentligen av två delar, som hänger väl ihop. Dels en detaljerad och djuplodande beskrivning av hela projektets idé, och funderingar kring det, av både vardaglig och filosofisk art. Går det över huvudtaget att planera mänsklig tillvaro på det här sättet? Förmodligen inte, men det behöver faktiskt inte betyda att det inte är önskvärt. Motsatsen, i det här fallet oplanerade stadsdelar, utan någon bärande idé bakom, är nog bästa beviset för det.

Men Wadensjö går ett steg längre. Han kontrasterar stadsdelen som idé mot det konkreta livet där. Han skildrar ett år i sin huvudpersons liv i en lägenhet i Grimsta strax utanför Vällingby.

En av idéerna bakom Vällingby var att det skulle vara mer eller mindre självtillräckligt, oberoende av resten av Stockholm. Det var förmodligen en av de absolut mest absurda tankarna som styrde bygget av förorten. Dels för att det är helt poänglöst med en stadsdel som inte tar vara på allt det som storstaden har att erbjuda, dels av den enkla anledningen att Vällingby de facto är totalt beroende av sin omgivning, då inte minst tunnelbanan.

Den stora fråga är emellertid: går det att bygga upp en miljö som är planerad, kollektiv, demokratisk och av hög och bestående kvalitet i ett samhälle som i mångt och mycket är raka motsatsen, i romanen illustrerat av huvudpersonens bisarra jobb på ett call-center, hans osäkra och tvekande relation till en kvinna, en tid av kommersialisering av livets alla aspekter och en anda av extrem och ohejdad individualism.
Svaret på den frågan är ett obetingat nej.

Under läsningen av romanen kommer jag på att vår tids stora problem är att det inte byggs några nya förorter alls – utom förstås lyxiga och svindyra bostadsrättsområden.