Okunskap för kunskap

POESI
Okunskapens arkeologi
Naima Chahboun
Norstedts/Lyrik, 2011

”I begynnelsen var ordet/../men vilket ord?” är en i all sin påhittiga enkelhet en totalt avväpnande fråga. Den är också mycket typisk för Naima Chahbouns diktsamling, det är genom att ifrågasätta det självklara, det allmänt vedertagna, som kunskap överhuvudtaget är möjlig. Det är först den som inte vet, inte förstår, som kan komma till insikt. Vilket är förmodligen vad titeln ”Okunskapens arkeologi” syftar på.
Det finns fler frågor, som: ”brinner böcker i ett givet/samhälle alltid av samma orsak som/de skrivs?” Det är inga lättviktiga ämnen som tas upp, Chahboun räds inte att vara allvarlig, hon står med bägge fötterna på jorden, här och nu, och hon vågar ge sig på både stort och smått, allt som kan förklara samhället och människan plats i det är av intresse.

Hennes allvar matchas också av en överväldigande språkkänsla och smittsam ordglädje. Chahboun arbetar med till synes blixtsnabba associationer och de mest kreativa alliterationer, det är som en jämn ström av ord och meningar som sveper med läsaren i ett språkligt flöde av politiska och existentiella undersökningar av oanade djup och vidsträckta breddgrader.

Kontraster spelar också en viktig roll, lögnen är vit men sanningen svart, och siffrorna är röda, och det är inte så bra. Ett bombnedslag är inte alls bra, men används som bild för sexuellt attraktiva personer. Och varför är det fint med fågelperspektiv men nedlåtande när det sker von oben?

Naima Chahboun är mycket förtjust i ordlekar och det kan bli riktigt dråpligt: ”planeten/kretsar ändå kring sin egen axelryck-/ning”. Mot likgiltighetens förlamande gift ställer hon upp en radikal samhällskritik och en kompromisslös humanism: ”avstånd är/hur svårt det är att föreställa sig/en människa”.

Chahbouns metod med ordflöden lämnar stort utrymme för utvikningar och tankesprång, och därmed också för kaos och misslyckanden, men det är samtidigt ett nödvändigt inslag i en arkeologisk undersökning. Och det krävs mycket mod att våga misslyckas.
Det finns emellertid en stor medvetenhet i diktsamlingens skapandeprocess. Den sammanhållande organisationsprincipen är historien om makarna Rosenberg i USA som under kalla krigets höjdpunkt avrättades för spioneri, troligen till en stor del på falska grunder. Boken är indelad i korta avsnitt från 0 till 5, för att sedan trappa ner till 0 igen. Peripetin utgörs av en parafras på Prometeusmyten, själva arketypen för kunskapens dialektik.

Det här är dikter att återvända till gång på gång.

Naima Chahboun har tidigare varit aktiv som scenpoet, och ”Okunskapens arkeologi” är hennes bokdebut. Inte särskilt överraskande fick hon 2012 års Katapultpris för bästa svenska skönlitterära debut. Det finns all anledning att se fram emot hennes nästa verk.