Världsarvet Höga Kusten fyller tio år

Det är tio år sedan Höga Kusten upphöjdes till världsarv. Jubileet firades på Naturum under lördagen med en lång rad aktiviteter. Kommunalråden Jan Johansson från Kramfors och Elvy Söderström från Örnsköldsvik berättade om världsarvets betydelse för respektive kommun.

Det var på ett möte med världsarvskommittén i Australien år 2000 som Höga Kusten upptogs på Unesco:s världsarvslista. Därmed blev Höga Kusten ett av de 911 världsarv som finns i hela världen, varav 14 i Sverige. Här finns världens största landhöjning och i naturen finns tydliga spår efter inlandsisen och hur havets vågor har format landskapet. Kustlinjen ligger nu på 286 meter över havet.

Efter tal av Jan Johansson och Elvy Söderström följde en presentation av Höga Kusten och Kvarkens skärgård, som numera också ingår i världsarvet. Ett bildspel visade fantastiska vyer från Höga Kusten.

En utställning av teckningar från skolor i Kramfors och Örnsköldsvik visade elevernas mångskiftande tolkningar av världsarvet. Besökarna kunde gå en frågeslinga, där man kunde lära mer om världsarvet, men det bistra vädret gjorde att inte så många tog chansen att göra det. Under hela dagen fanns det också en möjlighet för både stora och små att skapa och bygga konstruktioner förknippade med världsarvet tillsammans med personal från Technicus.

Inne på serveringen bjöds det på världsarvstårta!

Naturums föreståndare Anna Carlemalm berättade stolt om Höga Kustens status bland besökande turister, inte minst de utländska. Men hon hoppades också på att de möjligheter som världsarvet erbjuder ska utvecklas mer.

– Det skulle kunna hända mycket mer här. Säsongen skulle kunna förlängas, och fler entreprenörer skulle kunna satsa på nya projekt som lockade hit fler besökare.

Skyltsöndag med många nyheter i Kramfors

Skyltsöndagen i Kramfors bjöd på aktiviteter hela dagen lång. Trots det bistra vädret kom Kramforsborna i stora skaror. Årets upplaga av skyltsöndagen kunde också presentera flera nyheter. Den mest emotsedda händelsen var förstås invigningen av ”Strike”, den nya restaurangen vid bowlinghallen.

Rose-Marie Strömqvist, en av de anställda, var förväntansfull:

- Roligt att äntligen kunna öppna. Jag tror att det kommer att gå bra. Vi vänder oss inte till någon särskild målgrupp, utan alla ska känna sig välkomna.

Än så länge är det enbart restaurangen som är igång, själva bowlingen öppnar till helgen.

Den andra stora nyheten var givetvis Julbocken, som man hoppas ska bli en återkommande tradition. Det var nära att denna nya begivenhet hade gått upp i rök, då någon som efterapar andras traditioner försökte sätta elden på bocken. Lyckligtvis missade han att gran brinner sämre än halm.

Bredvid bocken, där fontänen är sommartid, har man dessutom ställt upp dekorativt belysta smågranar, med namnet ”Lillskogen”, troligen också det en kommande Kramforstradition.

Hjördis Åsander från På Stan var nöjd:

- Vi har i år 34 utställare, och det är som det brukar vara. Roligt att det är så många föreningar här.

Från scenen på torget bjöds det på underhållning. Det var dans med lever från Hola folkhögskola, sång med estetprogrammet på Ådalsskolan, tomtekör med lågstadieelever och Kramfors Lucia kröntes. Det dansades kring granen, och Tomten och Tomtemor delade ut paket till de minsta.

Inne i Konsumhuset var det matmässa med rubriken ”Smakstart Västernorrland – Lokalproducerat”. Dessutom fanns det en utställning med namnet ”Kretshopp” om hållbar utveckling, anordnad av Technicus.

Skyltsöndagen avslutades traditionsenligt med ett färgsprakande fyrverkeri från Babelsberg.

Optimistisk skyltlördag i Bollstabruk

Första advent tjuvstartade i Bollstabruk med skyltlördag. Evenemanget gick i optimismens och förnyelsens tecken. Trots det kylslagna vädret gick Bollstaborna man ur huse.

Anledningen till tjuvstarten är naturligtvis en önskan att inte kollidera med andra arrangemang, framför allt skyltsöndagen i Kramfors. Eller som en Bollstabo uttryckte det med glimten i ögat, ”Det är inte Bollsta som ligger för nära Kramfors, det är Kramfors som ligger för nära Bollsta!”

På torget fanns knallar och föreningar, det spelades julmusik, det sjöngs julsånger och det dansades kring granen.

I förgrunden för årets skyltlördag fanns det lokala förnyelsearbetet som har bedrivits av Bollstabruk Intresseförening. Gång- och cykelvägen mellan Kejsarstan och Bollstahallen har restaurerats, träbron över Bollstaån har rustats upp, sågramen har flyttats från torget till Kejsarstan, medan den nya skulpturen – döpt till Ljuspunkten – har intagit sin plats på torget.

Under publikens stora jubel invigde kommunalrådet Jan Johansson med en symbolisk knapptryckning den nya julbelysningen längs genomfarten från Bollstaån till Kalles Pizzeria.

Veckan som kommer Vecka 48

Nu har det oerhörda hänt. Påven har sagt att det kan vara OK med kondom. Visserligen under vissa särskilda omständigheter, och allt det där, men har man sagt A brukar man få säga B. Förr eller senare. Och de flesta struntar nog ändå i de särskilda omständigheterna, och uppfattar bara att det är acceptabelt. Tänk bara vilken lättnad för all världens katoliker. De flesta har i alla fall inte brytt sig om preventivmedelsförbudet, och nu slipper de synda. Tänk bara vilken framgång det kan bli i kamp mot aids, och andra könssjukdomar. Tänk bara vilka perspektiv det öppnar för familjeplanering och inte minst kvinnans ställning i världen. Heja Bengt XVI!

Det där med påvar är knepigt. Särskilt när de ska väljas. En massa kardinaler utspökade i scharlakansröda nattskjortor stängs in i Castel d´Angelo (är det väl?) och likt indianer skickar de upp röksignaler som talar om hur landet ligger i valprocessen (något att ta efter för sossarna?). Den 29 november 1268 avled påven Clemens IV. Efter det non habemus papam i nästan tre år, vilket är den längsta perioden utan påve i historien.

På tisdag är det Jonathan Swifts födelsedag. Han betraktas som en av de största satirikerna någonsin - men så var han irländare också, och var faktiskt prästvigd. Vår tid skulle definitivt behöva sin egen Swift. Och en Suzuki duger inte.

På onsdag är det Världsaidsdagen. Kommentarer överflödiga.

På torsdag är Hernan Cortez dödsdag. Denna conquistador lyckades med en styrka på bara 700 man besegra det mäktiga aztekriket i Mexiko, och var den som öppnade för européernas erövring och plundring av Sydamerika. Spanjorerna förde också med sig en mängd dödliga sjukdomar till Latinamerika. En sjukdom påstås dock har gått åt andra hållet. Syfilis. Det är visserligen inte belagt, men om det vore sant, visst finns det en sorts poetisk rättvisa i denna hämnd?

På fredag är det nästan 100 år, 99, sedan det första barn- och ungdomsbiblioteket öppnade i Stockholm.

På lördag är det 182 år sedan britterna förbjöd änkebränning i Indien. Det är något motsägelsefullt, för att inte säga hycklande, med den europeiska kolonisationen. Den sprider död, våld, förtryck, misär och allt möjligt elände omkring sig, samtidigt som den uppvisar en nästan rörande känslighet inför all eventuell brutalitet i lokala sedvanor. Och just änkebränning kan man tycka att de skulle finna närmast romantiskt, med en stark förankring i den västerländska kulturtraditionen, ni vet, kärlek in i döden.

Söndag var den dag som inledde firandet av Faunalia, den stora festen till Fauns ära. Faunus var ett skogsväsen, som symboliserade fruktsamhet. Festligheterna gick ganska vilt till, och hade föga förvånande en del likheter med midsommarfirandet. Hur var det nu han Tegnér sa, "Blott barbariet var en gång fosterländskt". Nej, inte ens det.

Splittrad bild efter polska lokalval

Resultaten av lokalvalen i Polen uppvisar en splittrad bild. Regeringspartiet, det högerliberala Medborgarplattformen, går framåt, men klarar sig sämre med sina 31 procent långt sämre än alla opinionsundersökningar har visat. För det högerkonservativa Lag och Rättvisa är det tvärtom. Partiet backar till 23 procent, vilket är bättre än vad som har förutspåtts.

Valets stora segrare är bondepartiet PSL, som länge har fört en tynande tillvaro, men tar nu 16 procent, och placerar sig som tredje kraft. De kommer strax före socialdemokraterna i SLD, vars resultat är stabilt, men ändå en besvikelse.

Vänsterpartiet Polska Arbetarpartiet (PPP) nådde 1,2 procent, vilket är ett litet fall framåt. Bästa resultat fick PPP i Opoleregionen i sydvästra Polen med 2,2 procent av rösterna.

Charm och spelglädje med Östen med Resten

Artist: Östen med Resten

Plats: Kramfors Folkets park

Publik: 576 - Fullsatt.

Längd: 3 timmar

Bäst: Spelglädjen

Sämst: Svårt att börja i tid

Östen med Resten firar 25 år som grupp med en jubileumsturné. På scenen har man ställt upp stora porträtt på gruppens medlemmar som de såg ut vid bandens tillblivelse.

Och visst är det skillnad, det är mer kring midjan, och håret har blivit både gråare och tunnare. Vad som däremot inte har ändrats alls är deras enorma spelglädje.

Gruppen bjöd på en välkomponerad blandning av musikaliska höjdpunkter från de gångna 25 åren. Man har sina rötter i folkmusiken, och det fattades inte några härligt svängiga folklåtar. Naturligtvis missade de inte att ta fram knätofsarna för att förhöja upplevelsen.

Mycket lät ganska jazzigt. Dock inte gruppens bidrag till Melodifestivalen, där man faktiskt har deltagit inte mindre än tre gånger.

Allt man gör är med glimten i ögat. En finstämd Taubevisa följs av ett veritabelt lustmord på samme Taube. Ett par klassiska bravurnummer framförs på ett sätt som nog inte Brahms har tänkt sig – fast vad vet jag om det?

Hela programmet genomsyras av humor. Enda gången som det blir ganska allvarligt är när man sjunger om hemlängtan och kärlek till hembygden.

Det dansas och berättas skrönor mellan låtarna. Det blir till en helgjuten show. Naturligtvis kräver det stor musikalisk skicklighet att showa på det viset. Gunnar Morén är mästerlig på fiol, Staffan Lindfors är mycket skicklig med kontrabasen, Jens Kristensen gör sitt på gitarr, och Östen själv hanterar både gitarr och mandolin med den äran.

Musik ska vara kul. Med Östen med Resten har man ovanligt roligt.

Veckan som kommer Vecka 47

Mona vill men får inte längre. Många vill istället för henne men låtsas som om de inte bryr sig alls. En märklig lektion i demokratiförakt och konsten att sänka sin trovärdighet lägre än vad som förföll möjligt enligt fysikens lagar. Ett patetiskt spektakel, helt enkelt.

Alla har inte förmånen att få avgå i lugn och ro (nåja). På måndag är det årsdagen av mordet på USA:s president John F. Kennedy 1963. Två dagar senare dödades Lee Harvey Oswald som hade häktats för mordet av nattklubbägaren Jack Ruby. I direktsändning! Gå och göm er med Big Brother.
På tisdag är det årsdagen av den nya legostadgans antagande i Sverige 1833. Den reglerade förhållandet mellan husbonden - på den tiden kallade man saker vid dess rätta namn - och hans anställda, som då givetvis kallades för tjänstehjon. Legostadgan reglerade även tjänstetvånget. Det innebar att varje arbetsför person var skyldig att arbeta för sin försörjning om han inte kunde försörja sig på annat sätt. Formellt avskaffades den 1926, men i verklighet gäller den i förskönat skick än idag.

På torsdag är det FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor. Hoppas att tillräckligt många är karlar nog för att fira det.

På fredag är det 58 år sedan Sven Hedin dog. Komprometterad genom sitt stöd åt nazismen, numera nästan bortglömd, kan det vara värt att påminna om en son svensk som var en gång i tiden en riktig världskändis. Även om han på många sätt var som sagt en otäck typ.

På lördag är det Alexander Dubceks födelsedag. Han försökte bygga socialism med mänskligt ansikte. Istället blev det sovjetiska stridsvagnar. Han omkom i en bilolycka 1992, och behövde inte uppleva kapitalismen med omänskligt ansikte.

Veckan avslutas med att det precis 20 år sedan Margret Thatcher tvingades avgå som brittisk premiärminister och ledare för det konservativa partiet. En glädjens dag, det ska jag inte sticka under stol med. Om det inte vore för efterträdaren. John Major. En tönt med löjlig frisyr som ofelbart påminde om den patetiska figuren kapten Major i Hellers "Moment 22". John medförde samma förvirring, dessvärre fanns det inte någon Orson Welles som på stående fot kunde utnämna honom till major. Major Major. Och var finns Joseph Heller när man behöver honom?