Starkt från Orten

 

Det går inget vidare för Tidölagets bekämpning av kriminaliteten. Kan rekommendera Faysa Idles bok, kanske läsningen kan ge nya intressanta uppslag, som leder till bättre resultat.

Ett ord för blod
Faysa Idle
Lind & Co, 2023

Faysa Idles bok är en skildring av uppväxten i Stockholmsförorten Tensta. Det är på många sätt en mörk text, som berättar om klankultur, patriarkalt förtryck och gängkriminalitet med allt som det för mig sig, ond bråd död, släktingar och vänner mördar och mördas, och våldet är ständigt närvarande. Men det finns en ljus sida också som innehåller, solidaritet och gemenskap, personlig styrka och mod, och strak framtidstro – trots allt.

En personlig utvikning till att börja med. Jag bodde i Hjulsta åren 1983 till 1997, vilket betyder att jag flyttade därifrån inte många år innan Faysa Idle flyttade dit med sin familj. Dessförinnan bodde jag några år i Rinkeby. Södra Järva var knappast en idyll under den tiden heller, det är tydligt att mycket har förändrats där under de senaste 25 år, och dessvärre inte till det bättre.

Samhället har i stor utsträckning abdikerat och dragits sig tillbaka, och lämnat ett tomrum efter sig, som har fyllts av familjer, klaner, och gäng. För unga människor som söker efter status, pengar och uppmärksamhet är vägen in i kriminalitet närmast given. Där finns också identifikation och gemenskap.

Alla som har sett filmen ”Gudfadern” vet hur det går till. Fast det här är ingen film utan på riktigt.

Faysa Idles skildring är mycket stark, språket är äkta och uttrycksfullt och det berör på djupet. Det väcker många tankar och känslor, jag ska här nöja mig med att ta upp två av dem.

När man talar om parallellsamhälle syftar man oftast på ”de andra”, det är de som utgör parallelliteten, de som lever sina mycket annorlunda liv, längs med ”oss”, och aldrig mötas de två.

Men det gäller givetvis åt andra hållet också. Jag kan inte låta bli att tänka på de så kallade Liberalernas förslag om text för svenska värderingar, som ”Korvprinsen” Pehrson menar ska underlätta integration. Han befinner sig inte ens i ett parallellsamhälle, han finns snarare i en parallell verklighet, som föga med den verklighet Faysa Idle beskriver.

Det kan förmodligen appliceras på det mesta av den senare tidens förslag om förbättrad integration och bekämpning av gängkriminalitet.

Om det bara var verklighetsfrämmande skulle det inte göra så mycket. Men dessvärre riskerar det, eller rättare sagt, kommer säkert att leda till ökade klyftor, och ett allt mer auktoritärt samhälle där det råder misstro och ett repressivt klimat. Vi är på god väg dit redan.

Och inte löser det problemen med kriminalitet och utanförskap.

Det kanske viktigaste med Faysa Idles bok är att hon lyfter fram människorna. De är inte längre bara gängkriminella och invandrare av någon generation i ordningen, utan människor av kött och blod, med ett namn och ett ansikte, de kan vara goda eller onda, snälla eller elaka, grymma eller ömsinta, oftast både och.

Hon låter dem framträda som individer, med sina karaktärer, egenheter, med sina bakgrundshistorier, sina sorger och glädjeämnen, sina hopp och förtvivlan.

Det är riktigt stort.

Stort är också hennes väg till en form av befrielse där hon kan söka sitt eget liv, och priset om jag har förstått det rätt har varit högt. Det är orden, språket, poesin och litteraturen som har varit hennes räddning.

Boken borde vara obligatorisk läsning (kanon?!) för alla politiker. Ni andra kan läsa den med stor behållning av egen fri vilja.