Ett ord för blod
Faysa Idle
Lind & Co, 2023
Faysa Idles bok är en skildring av uppväxten i
Stockholmsförorten Tensta. Det är på många sätt en mörk text, som berättar om
klankultur, patriarkalt förtryck och gängkriminalitet med allt som det för mig sig,
ond bråd död, släktingar och vänner mördar och mördas, och våldet är ständigt
närvarande. Men det finns en ljus sida också som innehåller, solidaritet och
gemenskap, personlig styrka och mod, och strak framtidstro – trots allt.
En personlig utvikning till att börja med. Jag bodde i
Hjulsta åren 1983 till 1997, vilket betyder att jag flyttade därifrån inte
många år innan Faysa Idle flyttade dit med sin familj. Dessförinnan bodde jag
några år i Rinkeby. Södra Järva var knappast en idyll under den tiden heller,
det är tydligt att mycket har förändrats där under de senaste 25 år, och
dessvärre inte till det bättre.
Samhället har i stor utsträckning abdikerat och dragits sig
tillbaka, och lämnat ett tomrum efter sig, som har fyllts av familjer, klaner,
och gäng. För unga människor som söker efter status, pengar och uppmärksamhet
är vägen in i kriminalitet närmast given. Där finns också identifikation och
gemenskap.
Alla som har sett filmen ”Gudfadern” vet hur det går till.
Fast det här är ingen film utan på riktigt.
Faysa Idles skildring är mycket stark, språket är äkta och
uttrycksfullt och det berör på djupet. Det väcker många tankar och känslor, jag
ska här nöja mig med att ta upp två av dem.
När man talar om parallellsamhälle syftar man oftast på ”de
andra”, det är de som utgör parallelliteten, de som lever sina mycket
annorlunda liv, längs med ”oss”, och aldrig mötas de två.
Men det gäller givetvis åt andra hållet också. Jag kan inte
låta bli att tänka på de så kallade Liberalernas förslag om text för svenska
värderingar, som ”Korvprinsen” Pehrson menar ska underlätta integration. Han
befinner sig inte ens i ett parallellsamhälle, han finns snarare i en parallell
verklighet, som föga med den verklighet Faysa Idle beskriver.
Det kan förmodligen appliceras på det mesta av den senare
tidens förslag om förbättrad integration och bekämpning av gängkriminalitet.
Om det bara var verklighetsfrämmande skulle det inte göra så
mycket. Men dessvärre riskerar det, eller rättare sagt, kommer säkert att leda
till ökade klyftor, och ett allt mer auktoritärt samhälle där det råder misstro
och ett repressivt klimat. Vi är på god väg dit redan.
Och inte löser det problemen med kriminalitet och
utanförskap.
Det kanske viktigaste med Faysa Idles bok är att hon lyfter
fram människorna. De är inte längre bara gängkriminella och invandrare av någon
generation i ordningen, utan människor av kött och blod, med ett namn och ett
ansikte, de kan vara goda eller onda, snälla eller elaka, grymma eller ömsinta,
oftast både och.
Hon låter dem framträda som individer, med sina karaktärer,
egenheter, med sina bakgrundshistorier, sina sorger och glädjeämnen, sina hopp
och förtvivlan.
Det är riktigt stort.
Stort är också hennes väg till en form av befrielse där hon
kan söka sitt eget liv, och priset om jag har förstått det rätt har varit högt.
Det är orden, språket, poesin och litteraturen som har varit hennes räddning.
Boken borde vara obligatorisk läsning (kanon?!) för alla
politiker. Ni andra kan läsa den med stor behållning av egen fri vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar