I tvåtusen år
Mihail Sebastian
Övers: Inger Johansson
Nilsson förlag
Det här är berättelsen från den europeiska fascismens
periferi. 20- och 30-talens Rumänien är skådeplatsen för en nationalistisk
högerextremisms framfart med våldsamma antisemitiska excesser. Mitt uppe i denna otäcka händelseutveckling
befinner sig den unge författaren Mihail Sebastian. Han umgås i kretsen med
sådana framtida intellektuella stjärnor som bland annat Emile Cioran och Mircea
Eliade. Problemet var emellertid att de flesta inom den kretsen sympatiserade
med fascismen och var glödande antisemiter, något som var oacceptabelt för
Sebastian som var jude.
Sebastian skildrar lika sakligt som livligt den
diskriminering och trakasserier som judiska studenter utsätts för vid rumänska
lärosäten. Högerstudenter, vilket är de flesta, går hela vägen från kränkande
tillmälen till regelrätt våld, judar kastas ut från föreläsningar och hindras
att komma in på universitetet.
Alla dessa övergrepp och den förgiftade atmosfär som omger
dem beskrivs av Sebastian på ett överraskande självkritiskt och ödmjukt sätt,
förminskande trots en viss intellektuell högfärd, och med en strävan till
förståelse och försoning med förövarna som inte bara gränsar till det absurda
utan tar ett rejält kliv över den gränsen.
Situationen är problematisk för Sebastian som identifierar
sig starkt med Rumänien. Han är däremot tämligen främmande, för att inte säga
fientlig, till sin egen judiskhet.
/../
Läs hela texten (ej betalvägg) i Opulens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar