Författarakvariet - Det polska författarförbundet under kommunismen

 

I slutet av 1944, flera månader innan andra världskriget tar slut, samlas i den befriade polska staden Lublin ett antal fö/../

rfattare till en kongress. Så gott som alla deltagare är i uniform. Kongress äger rum i en helt ny och synnerligen oviss politisk situation, även om man redan nu kan känna åt vilket håll som vinden blåser. Kuriöst nog bildas inte det Polska Författarförbundet av kongressen, utan man reaktiverar det gamla grundade i maj 1920. Det är början till den motsägelsefulla väg som Författarförbundet, Związek Literatów Polskich (ZLP), kom att vandra under det kommunistiska styret i Polen. Nu föreligger en monografi, ”Akvariet” (Akwarium, Czarne 2022) av den polske journalisten Tomasz Potkaj som behandlar förbundets drygt 40-åriga historia.

Bokens titel anknyter till ett citat av poeten Zbigniew Herbert som beskriver författarnas tillvaro som fiskar i ett akvarium, isolerade i en egen värld.

Kan tyckas välfunnet, men täcker långt ifrån hela verkligheten av det litterära livet i det kommunistiska Polen. Förvisso var författarlivet tämligen isolerat, det är visserligen inte helt ovanligt att yrkesgrupper håller ihop, men här gick det betydligt längre, de hade egna hus där de bodde, egna klubbar, matsalar, semesterhem, och det skapade ett eget universum, som hade föga att skaffa med det omgivande samhället.

Å andra sidan är författaren en del av samhället, och förhåller sig på ena eller andra sättet till det. Det är ingenting unikt för Polska folkrepubliken, så är det överallt. Det som är specifikt för det kommunistiska Polen, liksom Sovjetblocket i sin helhet, är de förväntningar och rent av krav på författare att vara delaktiga i samhällsbygget.

Det kravet skiftar allt efter utvecklingen i landet, och det är oerhört spännande att följa samspelet mellan samhället, Partiet och ZLP. Det är ingalunda enkelt och rätlinjigt.

/,,/

Läs hela texten (ej betalvägg) i Dixikon