Förälskad i en mördare

Norrländskt trauma

Victoria Larsson

Thorén & Lindskog

Det lilla förlaget Thorén & Lindskog har under flera år gett ut högkvalitativ tyskspråkig litteratur, ett uppdrag lika vällovligt som uppenbarligen olönsamt. Nu försöker förlaget skaffa sig en räddningsplanka genom att bredda utgivningen, och först ut är en svensk debutant, Victoria Larssons ”Norrländskt trauma”, en självbiografisk roman om en tonårsflicka förälskad i Åmselemördaren Juha Valjakkala.

Frågan är om det räcker. Inte för att romanen är dålig, utan tvärtom, och framför allt därför att den så helt saknar kittlande sensationella detaljer om Valjakkala, numera Nikita Fouganthine och hittills gift sju gånger.

Romanen styrka ligger främst i dess skildring av en ung flickas stapplande steg mot vuxenvärlden, och det mot en bakgrund av en narcissistisk nutid.

Tonåriga Veronica vantrivs i en Skellefteåförort, det är förmodligen det som gör traumat norrländskt. Hon föraktar på tonåringarnas vis alla ”gråa” människor, vilket inbegriper de flesta vuxna, hon hoppar av gymnasiet, går på tröstlösa fester, men framför allt lider hon helvetes alla kval för sitt utseende, och hon är bokstavligen beredd att sälja sin själ till djävulen för ett tjusigt yttre.

Hon anser sig vara ful, och det är det värsta som en människa kan vara, utseendet är allt, allt annat är intet. Och ändå gör Veronica ett intelligent intryck, hon demonstrerar på första maj, kämpar mot rasism och för bättre miljö. Men eftersom att vara snygg eller ful är en allt överskuggande fråga, dömer hennes akne henne till ett liv i bottenlös tristess.

Tills den hårfagre riddaren Juha Vajakkala dyker upp vid horisonten, visserligen inte på en vit springare, utan i en rättegångssal i Umeå, anklagad för ett sällsynt brutalt trippelmord. Hon följer rättegången, börjar brevväxla med Juha, och ger intervjuer för tidningar, naturligtvis totalt mot bättre vetande helt övertygad om hans oskuld.

Det är liksom hon och han mot hela världen.

Ända tills hon mycket omärkligt börjar tvivla inom sig själv. Och då öppnas försiktigt en dörr på glänt mot världen.

Larsson skriver fint, det är bra driv i berättelsen, språket är spänstigt och nyanserat, med välfunna metaforer.

En komplex och övertygande psykologisk skildring.