Glödens
färger
Vibeke
Olsson
Libris
förlag
Vibeke
Olssons mäktiga sågverksepos är nu inne på sin femte del och har hunnit fram
till år 1909. Än en gång har Bricken på Svartvik all anledning att känna sin
nöjd med tillvaron.
Mycket har
uppnåtts, mycket har vunnits. Den materiella levnadsstandarden har förbättrats
åtskilligt. Arbetarna har nu starka fackföreningar och ett parti som växer i
styrka. Klassmedvetandet stiger i arbetarleden och solidaritetens fana hålls
högt.
Även om
senare tiders materialistiska dilemma börjar redan nu ge sig till känna, när
arbetarna får det bättre finns det alltid några som ”vaktar ägodelar och slutar
att kräva sin rätt”. Det är de som tror sig vara ”halvherrskap”.
Men än en
gång får Bricken och Sveriges arbetare lära sig den bittra läxan att de måste
ständigt återerövra sina rättigheter. Kapitalets makt är stor, och när det
kommer till en avgörande konfrontation under storstrejken 1909, som ju
föregicks av en storlockout, får arbetarna trots sin kompomisslösa kampvilja
och oerhörda uppoffringar se sig besegrade. De mest militanta arbetarna
avskedas, vräks från sina bostäder, en del arresteras för uppvigling. Resten
tvingas att acceptera rena slavkontrakt.
Och värst av
allt: svartfötterna, förrädarna. Och vad gör man om en sådan är numera medlem i
familjen?
Vibeke
Olsson äger en förmåga som få att väva ihop det privata med det politiska, den
lilla världen med den stora.
Mot
storstrejkårets fond fortsätter hon att teckna ett enastående kvinnoporträtt. Hennes
Bricken är en arbetarvardagens väldiga kämpe, en heroisk hjälte i den
skoningslösa kampen om en bättre framtid för både de närmaste och hela
arbetarkollektivet, med den gudomliga nåden och klassmedvetandet som vapen.
Men också
hjältar blir gamla, och då var en arbetarkvinna som passerat 30 redan utsliten.
Och livet har nya bekymmer och motgångar i beredskap, men kanske också
glädjeämnen. Kampen fortsätter.
Två delar
till i romanserien om Bricken lär vara planerade, och detta storslagna
sågverksepos har alla utsikter att bli en riktig klassiker i den svenska
arbetarlitteraturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar