Jo tack, det var inte så tokigt diktat

Jotack
Peter Nilsson
Bokförlaget Mormor

Norrbottningen Peter Nilsson har levt länge i exil, först i Södertälje, sedermera i Göteborg. Han har verkat i många år som skribent, och är också ledare för det mycket spännande projektet på västkusten ”Forum för poesi och prosa”. Här hos oss är han känd tack vare sitt deltagande i Poesifestivalen. Nu begår han sin poesidebut med den lilla diktsamlingen ”Jotack”.
Titeln anger tonen. Nilssons dikter öppnar sig mot livet, och uttrycker en tacksamhet över att finnas till. Livet det bara är, och det, säger Peter, är ”häftigt”. Mycket handlar om att fånga ett ögonblick. Det är konkret, med stark närvarokänsla.
Alla dikter är grundligt genomarbetade. Resultaten skiftar, allt är inte lyckat. Det kan bli ganska banalt och orden känns slitna. Stundtals är det också alltför tillkrånglat, eller bara introvert och obegripligt på alla plan.
Men det finns många pärlor. Utan att tappa det vardagliga fotfästet hittar Peter träffande metaforer och distinkta uttryck. Han saknar inte humor och en säker blick för sin tid:
”Väldigt
så bra jag går ihop
med soffan.”
Hans poesi kan också vara vacker och melodisk, och med en tilltalande mångtydighet. Upplevelsen av nuet är mycket påtaglig. Det gör det också möjligt att glida mellan det personliga och det politiska. Plötsligt bränner det till, och ut ur dikterna kliver finansmännens girighet, falska löften om valfrihet, miljöförstöring, men även en möjlig framtid.
Allt hänger ihop. Poetens förtvivlan ömsom skriker ömsom viskar från sidorna. Kontrasten mellan liv och ideal kan vara skrämmande stark. Men utmaningen finns där hela tiden – att gå med i sitt eget liv.
Jotack, Peter Nilsson. Det var inte så tokigt.

Publicerad i Allehanda media 16 juni 2009