Vardagsnazism under tredje rikets sista dagar

 

Allt förgäves
Walter Kempowski
Övers: Rebecka Kärde
Albert Bonniers Förlag

Det är vintern 1945. På det lilla godset någonstans i Ostpreussen känner man stark ovisshet. Kanonmullret kommer allt närmare, förtvivlade flyktingar undan de framryckande ryska arméerna anländer i allt större skaror, ryktesspridningen tilltar för var dag. Genom skildringen av att antal människoöden fångar den tyske författaren Walter Kempowski hela vidden av det nazistiska Tyskland fullständiga katastrof. Och de så kallade vanliga människornas totala oförmåga att inse vad som håller på att ske.

Visst förstår man att kriget går dåligt, men ingen kan ta till sig tanken om ett definitivt nederlag, det kommer säkert att vända, och även om man tvingas fly nu tvivlar ingen på att de ska återvända snart.” Führern var väl ändå det sista bålverket?”

Så blev förstås inte. Ostpreussen tillföll efter kriget Polen, numera ett populärt semesterområde, jag har själv tillbringat åtskilliga somrar där. En kuststräcka med staden Kaliningrad, forna tiders Königsberg, kom att tillhöra Sovjet, numera Ryssland.

Herrn i huset är liksom alla andra inkallad, och ägnar sig åt den till synes föga krigiska uppgiften att säkra försörjningen i Tyskland, man vill till varje pris undvika den katastrofala bristsituationen från förra kriget. I klartext betyder det att han plundrar ockuperade länder på allt som går att stjäla.

Under en permission berättar han för frun, eller rättare sagt antyder, om hemska saker som händer där i öst…med det är bäst att inte tala om det!

Arbetet på den lilla orten sköts huvudsakligen av tvångsarbetare och krigsfångar. De betraktas givetvis som mindervärdiga, opålitliga, tjuvaktiga och i avsaknad av kultur. Judar är ”smutsiga spyflugor och förbrytarpack”, och i samtal som man för viskande är alla oroliga att de ska hämnas, alla förstår för vad utan att det sägs rakt ut.

Det är vardagsnazism bortom partidagar, pompösa tal, diskriminerande lagstiftning och folkmord.

Frun i huset har inte tappat alla begrepp om medkänsla och anständighet, vilket leder till fatala konsekvenser för henne. Medan det nazistiska tusenårsriket rasar ihop fortsätter förtryckarapparaten sitt mordiska värv. In i det sista jagar man verkliga eller inbillade fiender.

Med ett expressionistiskt stackato skildrar Kempowski nazismens sista dödsryckningar, det slutliga förfallet i ett avlägset hörn av tredje riket. Det blir som en prisma som belyser nazismens själva väsen.

En nödvändig bok.