Med anledning av segerdagen:
För 71 år sedan den 27 januari 1945 befriades
koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska soldater ur 1:a ukrainska
frontens 60:e armé under befäl av marskalk Konev. Även för de luttrade
rödarmisterna som ändå hade sett åtskilliga ohyggligheter begångna av nazister
blev konfrontationen med Auschwitz helvete en svår chock. Här har lågt räknat 1,1
miljoner människor mördas, närmare 90 procent av dem var judar.
Sedan 2005 högtidlighålls den 27 januari
internationellt som Förintelsens minnesdag.
Några av de mördade var min
fars familj, som utrotades i sin helhet, ytterligare några var min mors familj.
Det handfull överlevande som
fanns i Auschwitz när Röda armén kom såg dem naturligtvis som befriare. Inte
som ”nya ockupanter” eller ”lika goda kålsupare som nazisterna”.
Också för min mormor och
hennes lilla dotter – som skulle bli min mamma – var Röda armén befriare
sommaren 1944 i Lublin, och för min far, som överlevde tack vare att han
lyckades fly österut till Sovjetunionen.
Det var det sovjetiska folket
som bar den största bördan i kampen mot Hitlertyskland och fick betala ett
fruktansvärt högt pris för att rädda världen från det nazistiska hotet. 25
miljoner döda, städer lagda i ruiner, ödelagd infrastruktur.
Röda armén är förmodligen historiens
mest förtalade befriare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar