Grattis José Saramago!

Idag är det José Saramagos födelsedag. Dagen till ära två recensioner av hans böcker:

ROMAN

Klarsyn
José Saramago
Övers: Hans Berggren
W & W

För åtskilliga författare har Nobelpriset lett till skrivkramp. Så icke för portugisen José Saramago, som efter sitt pris 1998 har kommit ut med en jämn ström av nya böcker, som var och en bär vittnesmål om sin upphovsmans outsinliga fantasi. Den senaste i raden heter ”Klarsyn” och är på många sätt en typisk Saramagoskapelse. Det här är en idéroman, där Saramago tar upp viktiga samhällsfrågor och vågar vara uttalat politisk.

I ett parlamentsval röstar 70 procent av väljarna blankt, de politiska partierna skyller på dåligt väder och ordnar nyval. Nu blir det hela 83 procent blankröster, men det som är mycket speciellt för båda gångerna är att fenomenet uppträder endast i huvudstaden. Vad väljarna där har gjort är att helt lagligt och på demokratisk väg har ifrågasatt legitimiteten hos det politiska systemet. Makten slår tillbaka med full kraft och skyr verkligen inga medel. Parallellen till 11/9 är ofrånkomlig, men Saramago syftar nog längre än så. Han vill avslöja lögnen i det offentliga livet, kopplingen mellan makten och medierna, korruptionen, men kanske framför allt hur lätt demokratin urholkas när makteliten ser sina privilegier hotade. En stark kontrast utgör av det civila samhället som förmår att fungera spontant när det lämnas åt sitt öde. Kanhända är det kommunisten Saramagos metamorfos till anarkist på gamla dagar.

Saramagos språk är en hybrid av byråkratisk politikerjargong och biblisk svulstighet, han är den objektive berättare som bemödar sig om allsidighet, och därmed skapar en ännu större kontrast till Maktens välsmorda retoriska munläder. ”Klarsyn” är en viktig roman som övertygar.

ROMAN

Små minnen
José Saramago
Övers: Hans Berggren
W & W

En annan mycket engagerad författare var den portugisiske Nobelpristagaren José Saramago. Han gick bort i somras, och det är därför synnerligen lämpligt att hans lilla memoarbok ”Små minnen” ges postumt ut nu.

Samtidigt är det upprörande att i boken hänvisas flera gånger till Saramagos romaner, med anmärkningen ”ej översatt till svenska”. Det luktar kulturskandal lång väg.

Genom en väv av små anekdoter och historier från sin barndom och ungdom berättar Saramago om hur han blev den person han var. Han urskiljer också ett flertal teman och ämnen för de romaner han kom att skriva så småningom.

I bakgrunden finns ett fattig-Portugal med oöverstigliga klassklyftor. Saramagos mor- och farföräldrar är analfabeter, så också hans mor. Familjen tillhör inte de allra fattigaste, men måste ändå varje vår pantsätta sina täcken, för att lösa ut dem på senhösten, innan vintern kommer. Saramagos storebror dog i lunginflammation fyra år gammal.

Saramagos biografi gör verkligen skäl för titeln, boken är på bara 140 sidor, och det finns något djupt tilltalande i hans anspråkslöshet. Samtidigt är varje sida betydelsemättad, uttrycksfull och rik på innehåll.

Stora män har råd med små minnen.