En svensk thrillermästare

ROMAN

Förrädare
Ola Larsmo
Bonniers, 2012

Sveriges agerande under andra världskriget är än idag föremål för häftiga diskussioner, och historien från den tiden kastar fortfarande långa skuggor över nutiden. Bara häromdagen läste jag en historiker bagatellisera 30-talets högervindar med att det var så få som röstade på de nazistiska partierna.

Förvisso sant, men berättar det verkligen hela historien om svenska nazistsympatier och tyskvänlighet? Det kanske fanns andra sätt att agera på än genom röstsedeln, den demokratiska processen föraktades ändå av de bruna krafterna, och man kan också invända att demokratins spelregler var delvis satta på undantag under krigsåren.

Få är så lämpade som Ola Larsmo att behandla de åren i litterär form. Han har tidigare under 2000-talet gett ut åtminstone två böcker om svensk skuld och oskuld under andra värlskriget, ”En glänta i skogen”, ”Djävulssonaten”. Nu tar han ett brett grepp, och gör det i thrillerform. Det fungerar alldeles utmärkt, spännande från första till sista sidan, välskrivet, avslöjande och djuplodande.

Larsmo tar ut svängarna ordentligt. Det finns kretsar inom militären, med stöd från mäktiga intressen, och med rötter som går tillbaka till nätverk från inbördeskriget i Finland, som gärna vill se ett svenskt deltagande i kriget på Tysklands sida. Ibland kamoufleras det som stöd åt ”Finlands sak”.

I sin dagliga verksamhet hjälper man den svenska obeslutsamheten, av de svekfulla politikerna fegt benämnd neutralitet, genom att till tyskarna lämna underrättelsematerial. Och se till att en annan typ av material inte når de politiker det är egentligen avsett för.

Och naturligtvis lämnar man ut flyktingar, norrmän, judar, tyska kommunister.

Ibland gör man det genom de kanaler som är visserligen inofficiella men ändå godkända från högsta ort, ibland på eget initiativ. Hela saken ställer sig så mycket lättare att många av flyktingarna är inblandade i sabotageaktioner mot svenska leveranser till Tyskland. Andra världskrigets eget krig mot terrorismen.

Larsmos hjälte, eller snarare antihjälte, är ung man, medlem i socialdemokratiska studentföreningen Laboremus i Uppsala, som värvas till den militära underrättelsetjänsten just för att hålla ett öga på militären, eftersom de socialdemokratiska politikerna misstänker med all rätt att lojaliteten här mot demokratin är bitvis en smula bristfällig.

Ganska snart hamnar han i en olöslig konflikt mellan sina ideal och ”verklighetens krav”. Än värre är upptäckten att hans egna rapporter förmodligen leder till att människor utvisas, fängslas och torteras av nazisterna.

Han satsar allt, ofta utanför reglementet, på att avslöja de skyldiga. Några mellanhänder åker förvisso fast, får ganska lindriga straff, de i toppen klarar sig naturligtvis undan.

Själv blir han moraliskt tilltufsad för återstoden av sitt liv, och kan aldrig helt släppa det som hände under de ödesdigra åren.

En svensk le Carré.