Brott och straff i Norrlands Aten

ROMAN
Allt vad marken gömmer

Annika Sjögren
Ordfront, 2012



Det är fascinerande med författare som i sina böcker återkommer till samma plats, verklig eller påhittad, som Faulkner i Yoknapatawpha County eller Garcia Marquez i Macondo. De bildar ett eget universum, där den lilla världen återspeglar den stora, och tvärtom. Det blir dessutom en hög igenkänningsfaktor, lite som en såpopera på hög litterär nivå.

Precis så fungerar Annika Sjögrens romaner (utan andra jämförelser med de litterära elefanterna i övrigt). Här är det Härnösand som är sin egen värld, men som korresponderar med världen utanför, och har åtskilligt att säga om denna. ”Allt vad marken gömmer” är hennes fjärde roman där handlingen utspelar sig i Norrlands Aten (numera Handelsplats Härnösand).

Liksom de tre föregående böckerna är ”Allt vad marken gömmer” en deckare till formen. Extrema handlingar, som mord, förlänar handlingen och karaktärerna en extra skärpa. Men kriminalintrigen är trots allt bara ett sätt att föra berättelsen framåt, en narrativ motor. Här förekommer inga spektakulära mord, som löses av kluriga poliser med sliten trenchcoat och alkoholproblem.

Istället bygger Annika Sjögren upp stämningar. Bakom välskötta radhusområden och mysiga träkåkar, högborgerliga paradhus och nybyggda höghus, gömmer sig ouppklarade trauman, uppslitande frustrationer, förträngd skam och outhärdliga minnen av fruktansvärda övergrepp. Ingenting är vad det synes vara, en i sig ganska radikal tanke.

När verkligheten tränger sig på, och huvudpersonerna konfronteras med sina egna demoner, leder det lätt till explosiva situationer med oöverlagda handlingar med tragiska konsekvenser. Ingen är ond i denna mörka thriller, även om en del är elaka och dumma, gränsen mellan offer och förövare är nanotunn, om den finns alls. De – vi? – är på samma gång både och, Annika Sjögren varken dömer eller fördömer, utan hon är obrottsligt lojal med sina karaktärer, flera av de udda existenser, med alla deras brister och tillkortakommanden. Och i förlängningen gäller denna lojalitet också läsaren.

Några av personerna närmar sig stereotyperna, som den överbeskyddande modern och den elaka svärmodern som förstör sina barns relationer, men det kanske är vanligare än vad man kan tro.

Annika Sjögren skriver en enkel och konkret prosa, som visserligen någon gång ibland tenderar att bara flytta text, men som i all sin avskalade rikedom fångar förtjänstfullt in vardagens detaljer. Och det är på den nivån romanen utspelar sig. Författaren rör sig hemtamt i stadens olika miljöer, skolan, musikens värld, äldreboenden, bibliotek och konstvärlden, både innerstaden och omgivningarna. Bakom skymtar en stillsam samhällskritik, om nedskärningar, osäkra anställningar, ökade samhällsklyftor.

Samtidigt går det inte att ta fel på kärleksförklaringen till Härnösand, som bara den mäktar som kommer utifrån och tar staden till sitt hjärta. Hur många andra städer kan skryta med att människor flyttar dit på grund av ett bibliotek?

Annika Sjögren bygger upp en intrikat komplicerad handling, som är psykologiskt stark och övertygande, utan att vara krånglig. Elegant knyter hon ihop alla trådarna till en fängslande berättelse om sköra mänskliga relationer i en värld i gungning där alla är osäkra på sina roller och sin plats.