Världspremiär för film om asylsökandes situation

Filmen Republiken Herrskog hade världspremiär i ett fullsatt Svanö Folkets hus. Filmen är en dokumentär som handlar om några asylsökande i Herrskog, och för regin står Hamed Alizadeh, själv asylsökande som nyligen fått uppehållstillstånd.

Hamed Alizadeh kommer från Afghanistan, där han var ordförande i förbundet för dokumentärfilmare. Flera av hans filmer kan ses på youtube. Han har fortfarande kontakt med kollegor i det forna hemlandet.

Hamed kom till Sverige för ett drygt år sedan.

-          Första tiden var svår, jag var förvirrad och deprimerad, men bestämde mig att jag måste kämpa och göra något vettigt av min situation – både för mig själv och för samhället, säger Hamed Alizadeh.

Då föddes idén att göra en film om asylsökande i Herrskog. Hamed tyckte det var spännande med en isolerad flyktingförläggning i en isolerad by, eller som han själv uttrycket det, förläggningen var i byn och samtidigt utanför.

Han fick kontakt med Stefan Lindkvist, som då drev en närbutik i Herrskog. Affären fungerade som en mötesplats, för de asylsökande från flera olika länder men också för svenskar från Herrskog. Stefan hjälpte många med olika saker, brev från myndigheter, telefon och dylikt. Han blev en vägvisare för invandrarna på deras inte alltid okomplicerade resa in i det svenska samhället.

-          Med filmen ville jag visa för svenskarna de asylsökandes situation och den bakgrund som de kommer ifrån. Det är mycket komplicerat med längtan till sitt land samtidigt som man försöker förstå det nya landet, lära sig språket och etablera kontakt med svenskar, säger Hamed Alizadeh.

Han poängterar att filmen ändå förmedlar hopp, de asylsökande vill stanna i Sverige och bygga ett nytt liv här.

Filmen kunde färdigställas i stor utsträckning tack vare hjälp och stöd från den svenska filmaren Solveig Nordlund från Ry. Det är hon som har producerat filmen.

-          Dessutom har hon bidragit med det svenska perspektivet, och det gör att filmen är en mix som kan vara intressant både för svenskar och för invandrare, säger Hamed, och Solveig Nordlund instämmer.

Just nu hoppas Hamed Alizadeh mest på att hans fru och barn ska kunna komma till Sverige. Han planerar att fortsätta filma, även om det inte är riktigt klart vad nästa film ska handla om.

Republiken Herrskog visas på Royal biografen fredagen den 20 maj. Man hoppas också att kunna sälja in den till tv.

Prisbelönad filmare om sitt andra land

Solveig Nordlunds film ”Mitt andra land” hade Norrlandspremiär på Svanö Folkets hus. Filmen är en personlig berättelse om åren då Solveig bodde i Portugal genom filmer som hon har gjort eller varit inblandad i.

Efter studenten åkte Solveig Nordlund ut i Europa. Hon hamnade i Paris, där hon träffade en grupp portugiser som studerade film. Det var också Solveigs dröm, svår att förverkliga i Sverige där filmutbildningen fortfarande var mycket exklusiv.

En av portugiserna och Solveig blev ett par, och efter en kort mellanlandning i England kom de 1966 till Portugal. Här var situationen för filmare under Salazars diktatur ganska inskränkt med censur och rigida organisationsstrukturer. Solveig Nordlund arbetade till en början som tolk och inköpschef åt svenska företag som etablerade sig i stor skala i Portugal vid den tiden.

Men hon försökte också att ägna sig åt film, och hade en del uppdrag som klippare.

Allting förändrades efter nejlikornas oblodiga revolution 1974. Kulturlivet exploderade i en berusande gränslös kreativitet. Inom filmen skedde ett generationsskifte som öppnade nya vägar för unga engagerade talanger.

-          Det var en hektisk tid, allt skulle dokumenteras, och det fanns hur mycket jobb som helst för filmare, säger Solveig Nordlund.

Hon och hennes man bildade filmkollektivet Grupo Zero och reste ut på landsbygden för att filma lantarbetarnas kamp för jordreform och alfabetiseringskampanj. Det var en tid av eufori och optimism i frihetens och demokratins anda då allt tycktes möjligt.

”Att på det här sättet kunna deltaga i och kanske förändra historien är mitt livs största upplevelse”, som hon skriver i programbladet.

Filmen ”Mitt andra land” kretsar kring revolutionen 1974, och den släpptes också förra året för att hylla 40-årsjubileet av revolutionen. Den är intrikat uppbyggd med sekvenser av filmer som Solveig Nordlund gjort eller medverkat i, det är både spelfilmer och dokumentärer.  Filmen har ett jämt flöde som undviker storvulna höjdpunkter och ett personligt tilltal. Här finns både suggestiva masscener och påträngande uttrycksfulla närbilder.

Det är personligt utan att vara privat, politiskt utan att vara propagandistiskt.

Tematiskt börjar filmen i en konservativ högreståndsmiljö där man försöker stänga ute alla de tecken som förebådar den kommande utvecklingen. Sedan följer revolutionsyran, och det är ingen tillfällighet att det dyker upp en sekvens ur Sergej Eisensteins klassiker ”Kampen för jorden”. Parallellen till Ryssland 1917 är uppenbar.

Det finns en lågmäld äkthet som berör i Solveig Nordlunds skildring av de fattiga lantarbetarnas hoppfulla strid för drägligare villkor och mänsklig värdighet.

Ett och ett halvt år senare krossas drömmen om en bättre framtid av en kontrarevolutionär militärkupp. Filmen avrundas med en betraktelse över den besvikelse som kom att prägla åren efter revolutionsnederlaget 1975, med bland annat en intervju med den radikale revolutionsledaren och presidentkandidaten Otelo de Carvalho.

Även om slutet präglas av frustration och besvikelse finns där ingenting av uppgivenhet. Trots allt - kamp lönar sig, historien går att förändra.

1980 lämnade Solveig Nordlund Portugal och återvände till Sverige. Här blev det en lång rad filmproduktioner, flera prisbelönta. Bland annat har hon för sin filmatisering av Henning Mankells ”Comédia Infantil” fått Juniorpriset i Cannes, och varit nominerad till Guldbaggen, men fick se sig besegrad av Fucking Åmål.

2002 flyttade hon åter till Portugal, där förutom film ägnade hon sig mest åt teater. Hon har översatt och satt upp flera svenska dramatiker som Lars Norén, Bergman, Mankell och Strindberg.

Sedan 2012 bor hon i Ry, inte långt från sin pappas hus i Torrom, där hon har tillbringat sin barndoms somrar.

-          Här trivs jag så bra, jag tänker på det varje dag. Den fantastiska naturen och det rika kulturlivet, jag är en riktig ambassadör för Ådalen, säger Solveig.

Hon fortsätter oförtrutet att arbeta med film. För ett par år sedan gjorde hon filmen om Mannaminne och Anders Åberg. Nu har hon ett nytt projekt på gång, en fresk om Norrlands historia med arbetsnamnet ”Sånger om Norrland”.