Om hjältemod i det lilla

Kommunist i kalsonger

Claudia Piñeiro

Övers: Hanna Axén

Leopard förlag

Claudia Piñeiros barndomsskildring handlar om två saker som båda egentligen är helt självklara, att vi präglas starkt av vår barndom, och att minnet är bedrägligt.

Det som får romanen – för det är en roman och ingenting annat! – att lyfta är dialektiken i den trettonåriga huvudpersonens relation till sin far, kommunisten i kalsonger. Det är han mot resten av världen, och hon tar obrottsligt lojalt parti för honom. Samtidigt önskar hon att han var annorlunda, det vill säga mer lik hennes kompisars föräldrar.

Dessa är pålitliga reaktionärer som stödjer den militärkupp som inträffar i Argentina just den sommaren 1976 som skildras, medan pappan är kommunist, fast inte av den vanliga sorten. Han är uttalad och övertygad men inte ”praktiserande”, och han är inte medlem i något parti. Även om det så småningom visar sig att han är mer aktiv än vad hans dotter anar.

Kanske beror hans förmenta passivitet på hans invandrarbakgrund. Han har, liksom sin fru, flytt undan hunger och misär i Spanien, och i det nya landet har han ”som invandrare /../ lärt sig att acceptera saker och ting som de var.” Och det är måhända därför som han nästan desperat klamrar sig fast vid en medelklassig livsstil, även om han föraktar djupt dess värderingar.

I militärkuppens kölvatten blomstrar patriotiska orgier i flaggviftande, heroiska monument och taktfasta parader (kulmen, som blev början till slutet, firas på Malvinas/Falklandöarna). Oförskyllt hamnar den trettonåriga dottern i händelsernas centrum under en av dessa fosterländska parader.

Faderns ogillande är givet. Men med det unga sinnets hela tryckande osäkerhet kan hon inte förmå sig till att avstå.

Och då inträffar något för alla oväntat, också för henne själv, när hon mitt under paraden bjuder en form av motstånd. Det är en liten gest, alla kanske inte ens lägger märke till den, men den är ofantligt stor för henne.

”Livet består av en rad ynkliga handlingar som emellanåt bryts av några få och små hjältemodiga handlingar, och det är i genomsnittet av dem vi kan känna oss värdiga.”

Just så.

Litterärt schackspel

ROMAN

Ignacio Padilla
Amfitryon

Övers: Hanna Axén
Tranan

Mexikanen Ignacio Padilla tillhör den samtida latinamerikanska litteraturens mest intressanta namn. I likhet med sina generationskollegor söker han nya vägar för litteraturen, med nya teman och annorlunda uttrycksformer.

Hans första roman på svenska Amiftryon är en berättelse om minne och identitet. Fyra röster berättar historien om den märklige och mystiske Thadeus Dreyer. Schack spelar en viktig roll, och författaren utnyttjar till fullo hela spelets potential till rika metaforer. Inramningen är den bästa tänkbara för en identitetsskidring med de mest oväntade förväxlingar och förvecklingar. Historien tar sin början under första världskriget, i den österrikiska armén, där det fanns fler nationaliteter än vad någon rimligen ens kunde hålla reda på, och platsen är Balkanfronten, där nationella, religiösa och kulturella identiteter är invecklade och förvirrande än idag. Året är 1916, och det dröjer inte länge förrän det mångnationella habsburgska väldet går under med ett väldigt brak. Och våra hjältar återkommer i det Tyskland där frågan om identitet har fått en påtagligt hotfull prägel.

Inte helt oväntat blir det ganska oklart vem som har gjort vad under denna onda tid. Frågan om det var verkligen de skyldiga som straffades förblir också obesvarad.

Våra identiteter innebär inte bara begränsningar, de utgör också ömsesidiga beroenden, som har sin grund i enskilda och kollektiva minnen, och dessa är notoriskt opålitliga. Kanske är vi alla bedragare i "/.../den bedrägliga värld det egna minnet utgör, en värld där varje historia och varje svar oförlåtligt leder oss fram till lögnen".

Boken är utomordentligt välskriven, även om den bitvis kan vara lite pratig, och de många snirkliga filosofiska irrgångarna tämligen överflödiga.

En mycket spännande bekantskap, det finns all anledning att se fram emot att fler romaner av Padilla översätts till svenska.