I den patologiska machismens klaustrofobiska universum

 

Orkansäsong
Fernanda Melchor
Övers: Hanna Nordenhök
Tranan

Romanen ”Orkansäsong” var den mexikanska författaren Fernanda Melchors internationella genombrott, och var den första av hittills två av hennes böcker som har översatts till svenska.

I ”Orkansäsong” stod Melchor fortfarande mycket närmare den latinamerikanska boomtraditionen än i det senare ”Paradais”, även om den magiska realismen är mer eller mindre frånvarande. Men stilmässigt ligger det nära Garcia Marquez, med ett suggestivt flöde av långa, vindlande meningar.

Läsaren dras obönhörligen in i det klaustrofobiska universum som Melchor skapar på ett sätt som inte står de äldre mästarna efter.

Och precis som i ”Paradais” är romanens tema den patologiska maskuliniteten som sliter sönder Mexiko och hämmar all utveckling i landet i positiv riktning.

Efter att ett stympat lik av den udda och avskydda personen känd i trakten som Häxan hittas dumpad i en kanal, rullas hela bakgrundshistorien upp.

Genom fyra personers vittnesmål som successivt kommer allt närmare den ödesdigra händelsen skildras ett samhälle inpyrt med våld, fattigdom och misär, förtryck och diskriminering, fördomar och laglöshet, och framför allt en total hopplöshet.

En värld som kan vara magisk utan att vara det minsta realistisk.

Det är en form av kollektivroman med många röster, utan någon utpräglad huvudperson. De är snarare flera, och trots att det är allt annat än sympatiska tecknas de med stor empati och förståelse. Det är inte människorna det är fel på, det är machismens kvävande strupgrepp som är upphovet till samhällets onda syrebrist.

En roman som övertygar. Fernanda Melchor har redan nu etablerat sig som en viktig litterär röst, och det finns all anledning att se fram emot hennes kommande verk.

Inget mexikanskt paradis

 

Paradais
Fernanda Melchor
Övers: Hanna Nordenhök
Tranan

Den latinamerikanska litteraturboomen har måhända ebbat ut en smula men definitivt inte sinat helt. Och på senare år tycks den ta ny fart, med nya, spännande namn, framför allt från Mexiko, Chile och Colombia. En av dem är mexikanska Fernanda Melchor.

Hennes senast översatt roman till svenska, ”Paradais” är en tätt skriven berättelse på en flödande prosa om Polo, en grabb i övre tonåren som arbetar som springpojke, en alltiallo, på ett grindsamhälle, ett inhägnat och bevakat bostadsområde för de bättre bemedlade.

Polo tillhör de sämre bemedlade, han är trött på sitt liv, med dess slit och hopplöshet. Det enda som hjälper mot förtvivlan är alkohol, och det gäller att till varje pris skaffa pengar till åtminstone en öl, helst starksprit.

Hans stora dröm är att komma bort, och få en bra position hos de kriminella gäng och drogkarteller som straffritt regerar i trakterna.

När han möter Franco från en rik familj i grundsamhället där han arbetar tror han sig se en öppning för att undkomma sitt trista liv. Oundvikligen leder det till undergång. Det är som ett grekiskt ödesdrama.

Romanen är en stark berättelse om dagens Mexiko, med misär och hopplöshet, oöverstigliga klassklyftor, hämningslöst våld, en destruktiv maskulinitet och närmast institutionaliserad laglöshet.

Den enda möjliga samhällsvisionen har ett amerikanskt namn som de flesta inte ens kan uttala riktigt, utan måste få det bokstaverat fonetiskt. Paradais.

De har säkert mycket lättare att stava helvete.

Litterärt schackspel

ROMAN

Ignacio Padilla
Amfitryon

Övers: Hanna Axén
Tranan

Mexikanen Ignacio Padilla tillhör den samtida latinamerikanska litteraturens mest intressanta namn. I likhet med sina generationskollegor söker han nya vägar för litteraturen, med nya teman och annorlunda uttrycksformer.

Hans första roman på svenska Amiftryon är en berättelse om minne och identitet. Fyra röster berättar historien om den märklige och mystiske Thadeus Dreyer. Schack spelar en viktig roll, och författaren utnyttjar till fullo hela spelets potential till rika metaforer. Inramningen är den bästa tänkbara för en identitetsskidring med de mest oväntade förväxlingar och förvecklingar. Historien tar sin början under första världskriget, i den österrikiska armén, där det fanns fler nationaliteter än vad någon rimligen ens kunde hålla reda på, och platsen är Balkanfronten, där nationella, religiösa och kulturella identiteter är invecklade och förvirrande än idag. Året är 1916, och det dröjer inte länge förrän det mångnationella habsburgska väldet går under med ett väldigt brak. Och våra hjältar återkommer i det Tyskland där frågan om identitet har fått en påtagligt hotfull prägel.

Inte helt oväntat blir det ganska oklart vem som har gjort vad under denna onda tid. Frågan om det var verkligen de skyldiga som straffades förblir också obesvarad.

Våra identiteter innebär inte bara begränsningar, de utgör också ömsesidiga beroenden, som har sin grund i enskilda och kollektiva minnen, och dessa är notoriskt opålitliga. Kanske är vi alla bedragare i "/.../den bedrägliga värld det egna minnet utgör, en värld där varje historia och varje svar oförlåtligt leder oss fram till lögnen".

Boken är utomordentligt välskriven, även om den bitvis kan vara lite pratig, och de många snirkliga filosofiska irrgångarna tämligen överflödiga.

En mycket spännande bekantskap, det finns all anledning att se fram emot att fler romaner av Padilla översätts till svenska.