Onda människor och god konst

 

På söndag firar vi den tyske romantiske konstnären Caspar David Friedrichs födelsedag.

Han var född 1774 i Greifswald i dåvarande Svenska Pommern, vilket gör honom lite svensk. Mycket lite, trots att han hela sitt liv var svensk medborgare.

Han har mer skandinavisk anknytning då han studerade vid Konstakademin i Köpenhamn.

Han är en av mina favoritmålare. Beklagligt nog var han också Hitlers favorit. Vad ska man dra för slutsats av det? Att också onda människor kan uppskatta god konst?

Något annat vill jag inte tänka på.