Vårkonsert med sakrala pärlor

Domkyrkans vårkonsert bjöd på två av den sakrala musikens absoluta pärlor. Det var Mozarts Exsultate Jubilate och Bachs Magnificat.

Det är två verk som utifrån texter direkt hämtade från Bibeln prisar gud och den heliga Maria, guds moder. Mariakulten har alltid haft en underton av sublimerad erotik, och den kommer tydligt till uttryck i Mozarts lättsamma, glädjerika musik. Den kontrasterar ganska starkt mot Bachs tunga allvar, det är storslagna toner av Herrens triumf och härlighet, med kraftfulla slagverk och mycket blås, medan stråkarna dominerar hos Mozart.

Det var orkesterensemblen ur Sundsvalls kammarorkester som stod för musiken, med Lars G Fredriksson som dirigent. Han sjöng dessutom ett basparti i Bachs verk.

Sångpartierna i Mozarts Exsultate är ett paradnummer för en koloratursopran, och det var en sann glädje att höra Caroline Christensen. Hon har en ren och varm stämma, med en otrolig tajming, och framför allt besitter hon vokalt mod att drilla fram höga toner och våga hålla dem kvar.

I Bachs Magnificat fick hon sällskap av flera solister. Ann-Kristin Färnström sjöng altpartierna, Per Håkan Precht gladde igen med sin stämningsfulla tenor med brett register, och Astrid Robillard, sedan tidigare en stor favorit i våra nejder, vars röst överraskar ständigt med sitt omfång och sin fyllighet, det är som renaste källvatten i ett kristallklart vattendrag någonstans i Nordingrå.

Lite av konsertens höjdpunkt var att höra de tre damerna sjunga tillsammans (herrarna får ursäkta) en trio i en fantastisk harmoni.

Bakom solisterna utförde Domkyrkokören ett gediget jobb, härligt med en kör som är så fullödigt samstämmig.

Det värmde också både i hjärtat och i örat på en gammal latinare att all sång var på latin.

En kväll med sublim musik som vill lovprisa sin gud, men som kanske ändå är mest ett magnifikt uttryck för den mänskliga själens enastående skaparkraft.