Svarta vatten
Attica Locke
Övers: Ia Lind
Leopard
förlag
Litteratur från USA handlar mycket om ras. Attica Lockes
”Svarta vatten” handlar väldigt mycket om ras.
Det är en historia om systematisk diskriminering,
oprovocerat våld, brutala övergrepp, som inte sällan slutar i ond bråd död. Det
är som ett krig, där ena parten är så mycket starkare. Och frågan är om ett
samhälle som kan tillåta all denna rasism kan kallas för demokratiskt fullt ut.
Men det fanns motkrafter, inom det vita samhället, men
framför allt inom den svarta medborgarrättsrörelsen. Den bekämpades av det
officiella USA på ett direkt upprörande sätt, med skandalartade lagövergrepp,
”lagens kreativa arm /../ i Södern”, betalda provokatörer, återigen våld och
rent av regelrätta avrättningar.
Romanen utspelar sig i Houston, Texas 1981. Nu är det andra
tider. Mycket har blivit vunnet, den öppna diskrimineringen är borta, och de
svart har fått ”rätten att rösta på en dumskalle istället för en annan.”
Pengarna har ersatt raslagarna, och en milt förtäckt form av apartheid
upprätthålls genom ekonomiska klyftor.
Bokens huvudperson Jay är en veteran från
medborgarrättsrörelsen som har resignerat, ägnar sig nu åt sin karriär som
advokat och sin nybildade familj. Han hanterar sin besvikelse genom att hålla
sig undan från den kamp som ändå pågår, men som har andra, mer jordnära, mål än
60-talets uppror: ”De vill inte ha någon revolution. De vill ha högre lön.”
Kvar inom Jay lever en inre rädsla från de rasistiska
övergreppens mörka tid, och omständigheternas händelseutveckling tvingar honom
undan för undan att ta uti med det förflutnas skräckdemoner.
Till formen är ”Svarta vatten” en politisk thriller som
gränsar till kriminalroman. Attica Locke skriver en glödande prosa, med ett
målande språk full av träffsäkra och drastiska metaforer och kraftfulla
budskap.
Det handlar om det andra stora ämnet i USA efter ras – olja!
Det rullas upp en fascinerande men synnerligen smutsig historia om
maktmissbruk, ohederliga affärer och en visserligen ohelig men inte alldeles
ovanlig allians mellan myndigheter och storkapitalet.
Välskrivet och engagerat. Noterbart är att författaren har
fått sitt förnamn efter revolten i Atticafängelset 1971.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar