Sent omsider kom det en recension av min roman i nättidskriften Merkurius:
Idrott och politik hör ihop, som ler och långhalm. Det
gäller nu, och det gällde även under den tid då ”Knockout”, Grzegorz
Flakierskis nya roman utspelar sig, det vill säga före, under och efter andra
världskriget, i Centraleuropa i allmänhet och i Polen i synnerhet.
Flakierski skriver lätt och ledigt i sin
berättelse om den polsk-judiske boxaren Szapsel Rotholc, som levde mellan åren
1913 och 1996. Mellan resor och matcher arbetade han tidvis som sättare och
typograf.
Ambivalens är ett utmärkande karaktärsdrag hos Rotholc, han
känner sig stolt och tillfreds över hyllningarna, men vill samtidigt inte “bära
nationens ära på sina axlar”. Det är som om han, den förste judiske boxaren att
vinna de polska mästerskapen, vet att andra tider och andra vindar kommer att
blåsa, och det då säkrast är att stå på egna ben, bortom tillfälliga
nationalistiska nycker och hurrarop. Som jude i Polen i början och mitten av
1930-talet behövde man inte hålla upp fingret alltför länge för känna vart
vinden börjat blåsa. Även om huvudpersonen var en nationalhjälte med utmålade
magiska förmågor, som gett nationen medaljer i stora tävlingar i Europa och i
det stora landet i väster, USA.
1935 antogs i Tysklands de antisemitiska
Nürnberglagarna. Men trots att många, däribland Szapsel, såg varthän det
barkade deltog han vid de Olympiska spelen i Berlin 1936, men på grund av en
kroppsskada enbart som åskådare. Detta kom att bli en vattendelare i Rotholcs
karriär, som trots kritik rest till Berlin. Han blir vid hemkomsten utesluten
ur det judiska idrottsförbundet.
”Knockout” är inte bara en roman om en boxares
uppgång, fall och … ja vadå? Huvudperson, om man säger så, är snarare tiden, en
mörk sådan, och vad den förde med sig och hur den påverkade människorna som
levde då. För många handlade det om att bara försöka överleva, helt enkelt
rädda sig själva. Det fanns inte tid att finna “mina stämningars bästa längtan”,
för att citera Werner Aspenström.
Mördandet av judar, romar och slaver pågick i
en mekanisk takt, men det var trots det långt ifrån någon banal ondska som
härskade. Och när Nazityskland ville öka takten på dödandet av “die
untermenschen”, fanns alltid beredvilliga ukrainare, litauer och letter. Men
som Flakierski berättar var antisemitismen inte något som kom till Polen med
Hitlers dödspatruller.
I romanen använder Flakierski sig av ett växelbruk av olika
tider och människor och teman, som anslås med korta utdrag ur Wikipeidia; om
Nationalism, politik, barndom, hunger, angiveri et cetera.
Dessutom, inte att
förglömma, onsdagsträffarna med Mirjam, Hannah och Rosa, den förstnämnda är
någon sorts värdinna. Stort och smått diskuteras, och man skulle kunna påstå
att det enda de tre damerna är överens om är att de inte är överens. Magen och
gommen får sig dock alltid något att njuta av vid träffarna, och mellan varven
förvandlas ”Knockout” till en receptbok över judisk kok-konst. Osökt tänker jag
på Torgny Lindgrens vurm för maträtter inom romankonsten.
Trots armod, ghettoskildringar och iskallt mördande, är
nästan tiden efter masslakten den allra kusligaste vad gäller Szapsel Rotholcs
livsresa. Jag har läst andra bra skildringar av tiden före och under andra världskriget,
men mindre om tiden efteråt och om frågor som kastas i solarplexus på Rotholc:
”Vad gjorde du under kriget? Mer konkret, i tjänst hos ghettopolisen? Är det
sant att ..?” Rykten tar fart och gör en höna av en fjäder, eller? Det går fort
i folkets domstol och så kallade ”vittnen från ett plågat folk” kan ju inte
viftas bort. Eller? Hur det går får ni läsa, men spännande är det. Och ytterst
tidlöst.
Man kan skriva lätt om tunga saker, utan att bli banal, det
visar med tydlighet den polskfödda författaren Grzegorz Flakierski som bor i
Sverige sedan 1969. Visst hade romanen kunnat komprimeras något. Och visst hade
ett och annat mat- och bakrecept kunnat lämnas därhän, men det är en smaksak
och inte mycket att orda om.
Ingemar Nilsson
Mekurius den 20 oktober 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar