Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 23 oktober 2014

Magister Vargas Llosas trötta pekpinnar



Den blygsamme hjälten
Mario Vargas Llosa
Övers: Peter Landelius
Norstedts, 2014

Mario Vargas Llosa är en fantastisk berättare, som i sina romaner skildrar väsentliga samhällsfenomen på ett levande och angeläget sätt. Det gäller även efter hans politiska avfall, då han mer eller mindre över en natt förvandlades från vänsterintellektuell till rabiat nyliberal. Han gav sig i kast med politiken och hade så när blivit Perus president. Som tur var för Författaren Vargas Llosa – och det peruanska folket - förlorade han.

Hans senaste roman är också hans mest politiska på länge, även om det på ytan kanske inte förefaller så. ”Den blygsamme hjälten” handlar om en företagare som blir utsatt för utpressning, men inte viker en tum, och går segrande ur striden med skurkarna.

En lovsång till civilkuraget? Inte riktigt faktiskt.

Huvudpersonen Felicito Yanagué är en nyliberal våt dröm. Egenföretagare, född i extremt fattiga omständigheter, har med sina bara händer byggt upp… ja ni vet. Han har förvisso förmånen att verka i ett expanderade Peru, där välståndet växer praktiskt taget inför våra ögon, och för den driftige och flitige är alla vägar öppna.

Felicito Yanagué är visserligen på alla sätt en rekorderlig typ, men Vargas Llosa lyckas ändå att teckna honom som en ömklig stackare, hopplöst underklassig. Överklassföraktet lyser rakt genom.
Inte nog med det. Det visar sig att utpressningshotet var i själva verket inte så farligt, och på ett sätt som inte står kiosklitteraturen efter förvandlar han det politiska till det privata, och trivialiserar hela handingen.
Inte alldeles oväntat har upplösningen ett starkt inslag av biologism, för att inte säga rasism. Sonens skändliga agerande förklaras av att han egentligen inte är hans riktiga son. 25 år av gemensamt familjeliv och känslomässig anknytning spolas rakt ut i pseudogenetikens avlopp.

Vargas Llosa berättar fortfarande bra, men han är påtagligt trött som författare, och likt en gammal magister som håller på att tappa tålamodet med sina obegåvade elever tar han fram allt grövre pekpinnar.

Umbärlig läsning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar