Våren har som vanligt svårt att bestämma sig. Just som alla tror att den har kommit för gott, drar den sig tillbaka, och ger åter plats för den envisa vintern. Så det där blir det flera gånger om. Man lär sig aldrig.
Men nu när vi kommer allt närmare maj månad, är väl saken klar?
På måndag är det årsdagen av upproret i Warszawas ghetto. Det är en händelse som alltid har berört mig djupt. En handfull människor, dömda till undergång, som trotsigt reser sig, och bjuder motstånd in i det sista mot den bestialiska övermakten. Det återkommande motivet för deras handling sägs vara att de ville "dö med värdighet". Och det har jag svårt med. Betyder det att alla de andra dog utan värdighet?
På tisdag är det enligt traditionen profeten Muhammeds födelsedag. Han grundade en världsreligion, erövrade Arabiska halvö, och mer därtill, och är numera ett tacksamt skämtobjekt för kändistörstande konstnärer.
På onsdag är det årsdagen av statskuppen i Grekland 1967. En grupp överstar tog makten, och förde ett blodigt regemente, med USA:s stöd, givetvis för demokratins och den fria marknadens fromma.
På torsdag är det 72 år sedan Sverige införde visumtvång för österrikiska medborgare eftersom deras nationalitet efter Anschluss ansågs "oklar". Det var naturligtvis kvalificerat skitsnack. Antingen underkände man annekteringen, och de var de fortfarande österrikiska medborgare, och det fanns ingen anledning att kräva visum av dem. Eller så var de tyska medborgare, och inte kunde ställa särskilda krav på just dem.
Men det var dumt att chansa, släppa in dem, och riskera att de kunde få för sig att vilja stanna i detta förträffliga land. Nihil sub sole novum est.
På fredag är det Världsbokdagen. Och då går det inte att missa det gyllenen tillfället att citera min favorittänkare Falstaff, fakir: "Flitigt läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok."
På lördag är det minnesdagen för det armeniska folkmordet, som inleddes denna dag 1915. Alldeles oavsett vad Sveriges riksdag beslutar i frågan.
På söndag är det årsdagen av nejlikornas revolution i Portugal 1974. Vi som var med på den tiden minns säkert alla soldaterna på Lissabons gator med blommor i gevärspiporna, som fraterniserade med folket. Det blev fria val, kolonialväldet avskaffades, och det såg lovande ut. Sedan blev det rättning i ledet, normalisering, och det sedan dess ser det sisådär halvdant ut mest hela tiden.
Publicerat i Tidningen Kulturen 2010-04-18
Men nu när vi kommer allt närmare maj månad, är väl saken klar?
På måndag är det årsdagen av upproret i Warszawas ghetto. Det är en händelse som alltid har berört mig djupt. En handfull människor, dömda till undergång, som trotsigt reser sig, och bjuder motstånd in i det sista mot den bestialiska övermakten. Det återkommande motivet för deras handling sägs vara att de ville "dö med värdighet". Och det har jag svårt med. Betyder det att alla de andra dog utan värdighet?
På tisdag är det enligt traditionen profeten Muhammeds födelsedag. Han grundade en världsreligion, erövrade Arabiska halvö, och mer därtill, och är numera ett tacksamt skämtobjekt för kändistörstande konstnärer.
På onsdag är det årsdagen av statskuppen i Grekland 1967. En grupp överstar tog makten, och förde ett blodigt regemente, med USA:s stöd, givetvis för demokratins och den fria marknadens fromma.
På torsdag är det 72 år sedan Sverige införde visumtvång för österrikiska medborgare eftersom deras nationalitet efter Anschluss ansågs "oklar". Det var naturligtvis kvalificerat skitsnack. Antingen underkände man annekteringen, och de var de fortfarande österrikiska medborgare, och det fanns ingen anledning att kräva visum av dem. Eller så var de tyska medborgare, och inte kunde ställa särskilda krav på just dem.
Men det var dumt att chansa, släppa in dem, och riskera att de kunde få för sig att vilja stanna i detta förträffliga land. Nihil sub sole novum est.
På fredag är det Världsbokdagen. Och då går det inte att missa det gyllenen tillfället att citera min favorittänkare Falstaff, fakir: "Flitigt läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok."
På lördag är det minnesdagen för det armeniska folkmordet, som inleddes denna dag 1915. Alldeles oavsett vad Sveriges riksdag beslutar i frågan.
På söndag är det årsdagen av nejlikornas revolution i Portugal 1974. Vi som var med på den tiden minns säkert alla soldaterna på Lissabons gator med blommor i gevärspiporna, som fraterniserade med folket. Det blev fria val, kolonialväldet avskaffades, och det såg lovande ut. Sedan blev det rättning i ledet, normalisering, och det sedan dess ser det sisådär halvdant ut mest hela tiden.
Publicerat i Tidningen Kulturen 2010-04-18
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar