Populärkulturens skadlighet

Det lär finnas antikvariat i Tyskland som skyltar med att de inte säljer deckare. Förmodligen tänkt som en kvalitetsstämpel. Ser att LO höll ett kulturseminarium i Almedalen där man konstaterade att kriminalromanen är vår tids samhällsskildring (vilket säger en del om andra genrer).

Diskussionen om populärkulturens fördärvlighet är ingalunda ny. För hundra år sedan drog DN igång en debattserie om 25-öresböckernas skadlighet. Strax efter 1900 exploderar den svenska bokmarknaden. Nya förlag ser dagens ljus, böckerna blir allt billigare, inte minst genom de billighetsserier som lanseras: enkronas-, 50-öres- och 25-öresböckerna.

Hatobjektet framför andra var Nick Carter-böckerna, allmänt kallade "smutslitteratur" och som enligt Nordisk Familjebok hade ett "språk och innehåll /som/ ockrar på oförädlad smak och sämre lidelser". Ord och inga visor.

Också inom den framväxande arbetarrörelsen var man skeptisk. Bildningsidealen, som ju annars var mycket starka, sträckte sig inte till populärkulturen, tvärtom sågs just Nick Carter som själva symbolen för dålig litteratur som fördummade den arbetande befolkningen.

Det var framför allt SSU och dess tidskrift Fram med dess unge och radikale redaktör Per Albin Hansson som gick i spetsen för kampen mot smutslitteraturen. Det manades till bojkott och "hänsynslös kamp" för att förhindra att "vår ungdom skall systematiskt förgiftas och ledas in på brottets sumpväg".

Att kampen mot så kallad dålig litteratur inte gick att vinna säger sig självt. Men en intressant konsekvens av alla dessa kampanjer var att förlagen några år senare satsar stort på goda översättningar av författare som Frank Heller, Dorothy Sawyers och Agatha Christie, som ges ut i fint formgivna utgåvor till överkomliga priser.

Kampen mot populärkulturens skadlighet har fortsatt med oförminskad kraft. Vi har hunnit bli fördummade av tv, rockmusik och nu senast internet i allmänhet och spel i synnerhet. Farhågorna om dessa olika fenomens fördärvlighet kommer ständigt på skam, och en del av populärkulturen upphöjs med tiden till kvalitet, och någon gång rent av till klassiker.

Det mesta som skapas är tillfällighetskultur, som med nödvändighet kommer att vara glömt och förlåtet om några år. Kulturskapandet är underkastat en obönhörlig evolutionsprocess som ratar det överflödiga och bevarar det som är sant värdefullt.

Därmed inte sagt att det mesta av vår kultur skulle sakna ett värde för oss här och nu. Snarare tvärtom, det tillfälliga kan för många betyda mer än det evigt upphöjda. Vad som behövs är mindre högljudd moralism och mer av seriöst granskande kritik.