OMLÄSNINGEN
Vi
Jevgenij Zamjatin
Övers: Sven Wallmark
Modernista, 2015
Jevgenij Zamjatins roman ”Vi” var det första ryska verket som
förbjöds av den sovjetiska censuren. Den var också den första moderna
dystopiska romanen, en föregångare till både Aldous Huxleys ”Du sköna nya
värld” och George Orwells ”1984”. Zamjatins roman har nog ändå hamnat i skuggan
av sina efterföljare, vilket är lika orättvist som beklagligt. Ryssens verk är
överlägset de bägge britternas, det är både djupare och bredare i sin
civilisationskritik.
”Vi” har länge av många betraktats som en uppgörelse med det
sovjetiska, och rent av det stalinistiska, samhällssystemet. Det kan vara fullt
förståeligt med tanke på Zamjatins minst sagt komplicerade relation med
bolsjevikpartiet. Han var medlem i partiet på ett tidigt stadium, 1905
fängslades han för sitt samröre med partiet, och drabbades sedan av förvisning.
Men han lämnade snart partiet, och det sågs inte med blida ögon.
Han kom tidigt efter revolutionen att kritiseras, fick allt
större problem med publicering, och det hela kulminerade 1931 med hans begäran
till Stalin, framförd av vännen Gorkij, att bli utvisad till väst, något som
överraskade beviljades.
Och visst kan man läsa stora delar av ”Vi” som en kritik av
antingen det sovjetiska samhället eller de auktoritära och diktatoriska
tendenser som författaren tycker sig skönja i samhällsutvecklingen.
Samtidigt måste man hålla i minnet att boken är skriven redan
1920-21, då det sovjetiska samhällets konturer var fortfarande högst oklara,
och utvecklingen hade kunnat ta olika riktningar.
Vi vet också att Zamjatin fick starka influenser till sin
roman efter en längre tids vistelse i Storbritannien under första världskriget.
Att reducera ”Vi” till (ännu en) satir över sovjetsamhället
vore att göra Zamjatins roman en stor orättvisa. Anslaget i hans bok är mycket
mer allmängiltigt än så, den filosofiska udden riktar sig mot det moderna
samhället som sådant, utan ideologiska undantag.
Den grundläggande utgångspunkten för Zamjatin är den
fundamentala motsättningen mellan trygghet och frihet, en motsättning som det
blundas för från både höger och vänster – även om det är med olika ögon – och
som Zamjatin genom att dra fenomenen till sin spets gör högst åskådlig.
Av den följer också andra motsättningar som plågar det moderna
samhället, kollektivism kontra individualism, rationalitet gentemot
känslosamhet, transparens mot integritet, listan kan göras lång.
Hela det filosofiska paketet stoppar Zamjatin in i en
spännande berättelse, skriven på ett poetiskt språk med vibrerande energi,
och med ett högst oväntat slut.
Obligatorisk läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar