Ett mäktigt manifest mot hårdnande förtryck inåt och utåt

 

En bok värd att lyftas fram igen.

Migritude

Shailja Patel

Övers: Meta Ottosson

Celanders förlag, 2012

Vi lever i globaliseringens tidsålder. Den innebär ett fritt flöde av varor och tjänster mellan länderna. Åtminstone i teorin, den fina, i den mindre vackra verkligheten går strömmarna ganska så enkelriktat; billiga varor från fattiga länder till den rika världen, och billig arbetskraft i samma riktning. Flödet av varor är relativt fritt förstås, förflyttningen av människor regleras av behovet på arbetsmarknaderna i de rika länderna.

I takt med att krisen drabbar Europa och USA försöker man strypa möjligheterna att komma in i värmen. Vilket inte hindrar människor att fortsatte fly undan krig, våld och övergrepp, inte heller från att till varje pris komma bort från misär och hopplöshet och söka ett bättre och tryggare liv.

Det är en process som åtföljs av framväxten av rasistiska partier och lik som flyter upp längs Medelhavets stränder.

Samtidigt pågår än större folkförflyttningar i de krigsdrabbade områden i Afrika och Asien, där miljontals människor flyr från våldsamma konflikter, som oftast har sitt ursprung i den västerländska imperialismens härjningar i jakt efter råvaror.

Poeten Shailja Patel har skapat en föreställning kring dessa teman. Utgångspunkten är det av henne själv skapade begreppet ”Migritude”, som förenar ”negritude” – rörelsen för afrikansk kultur och självkänsla, och ”migration”.

Hennes eget livsöde bildar bakgrunden. Hon är född i en indisk familj i Kenya, bevittnade indiernas exodus ur Idi Amins Uganda, och har även egna erfarenheter av att tillhöra en avvikande och hatad minoritet. Hon hamnar så småningom i Storbritannien och sedan i USA, där hon blir utsatt i egenskap av ”women of color”, mörk kvinna.

Dessa två element, hudfärg och att vara kvinna, spelar i central roll i Patels berättelse.

Genom ett collage av prosadikter, brev, små essäer, teatermonologer, skapar Shailja Patel en upprörande bild av ett rasistiskt samhälle, med ett hårdnande förtryck både inåt och utåt. Motbilden är den spirande solidariteten migranter emellan. Den implicerar dessutom ett ifrågasättande av de etniska identiteter som fortfarande dominerar majoritetssamhällets politiska och sociala föreställningsvärld.

Berättelsen om framväxten av föreställningen ”Migritude” blir till ett mäktigt manifest, som med skoningslös kritik och poetisk kraft, kräver slut på förtrycket och upprättelse åt de förtryckta.