Norrland och den orättvisa rättvisan

Elpriset är mycket högre i södra Sverige än i Norrland.  Därför ska man nu i rättvisans namn göra en utjämning. Då blir det lite billigare i söder, och så klart lite dyrare i norr. Det finns säkert många norrlänningar som uppfattar denna "rättvisa" som djupt orättvis, och misstänker, förmodligen med rätta, att det där "lite" kommer att visa sig vara en hel del. 

Det är dumt att reta upp norrlänningarna, det kan få ödesdigra konsekvenser. Jag har skrivit en hel roman om det. Och som en kommentar till energiministerns förslag en recension av boken av Benny Holmberg i Tidningen Kulturen från 2010:

Det hela exploderade vid en presskonferens. Nyheterna vevade utspelet. Man hade vidrört norrlänningens själ, touchat självkänslas heliga Graal. Norrland rasade när tillväxtministern Sven Luser presenterade betänkandet, en ekonomisk strategi i en globaliserad framtid där han som lösning på ”ett litet problem” föreslog att Norrland skulle säljas till Finland.

Hyggesbrännare släckte sina eldar, surströmmingsätare torkade surdoften ur skägget och tjuvjägare osäkrade sina vapen. Norrland önskade nu lösgöra sig från sörlänningar i allmänhet och Fjollträsk med Knug i synnerhet.
Motståndsgrupper bildades. Militärledning nere i Stockholm visste varken ut eller in men mobiliserade ändå för säkerhets skull. Man ställde oroligt frågorna: ”Kan man lita på de norrländska förbandens lojalitet?”.

Gregor Flakierskis satiriska skröna Statskuppen i Norrland anslår sin centrala angreppspunkt: Behöver Sverige Norrland, detta vidsträckta skogsmörker?

Flakierskis politiska satir blottlägger den politiska inkompetens och de trånga perspektiv man från politikerhåll sett på ”Norrlandsproblemet” med genom åren. Flakierski undviker inte tillfället att lustmörda både minister Luser och hans spektakulära budskap och frossa i förvecklingarna. Han skriver med befaren politiskt utblick och fingertoppskänsla som vet att hantera kommunal- och rikspolitikens kråkvinkelhörnor, grovhänt tillyxade politiska dimridåer och patetiska misslyckanden.

Man trivs och njuter med Flakierski när han med vällust skär med sin analytiska skalpell i klichéer och stereotyper fastlödda av inkompetens, korruption och dagsmejepolitik. En vass dialog och en elakt rolig personteckning säkrar att det satiriska budskapet aldrig blir tråkigt, segdraget eller lamt.

Bitvis känns berättelsen något tät av infall och utvikningar i personteckning och dramatik. Många goda uppslag är packade i samma låda och vill ta plats, men Flakierski rider projektet i hamn med den äran.

Denna skröna som häcklar politisk korruption och dess stereotyper passar Flakierski som handen i handsken. Sammantaget blir det en mycket läsvärd och en finstilt politisk satir över de senaste fyrtio årens norrländska trauma. Här blottas dagspolitiska sländor som stigit till väders och luftpastejer som bakats i ämnet genom åren när sörlänningar försökt ta sig an Norrlandsproblematiken.

Grzegorz Flakierski är i sitt rätta element och njuter i fulla drag liksom läsaren.