Idag firas Franciskus av Assisis helgondag. Den har firats sedan
1228. Jag är inte mycket för helgon annars, men just Franciskus är
lite av en favorit. En blid Korczakfigur, djurvän och naturälskare,
som hyllade enkelheten och fattigdomen.
Egentligen stred
det mesta som Franciskus stod för mot katolska kyrkans praktik och
även lära.
Framför allt var
han panteist, och det är någonting som kristendomen (liksom de
andra uppenbarade religionerna) aldrig kunnat förlika sig med.
Men troligen var han
så populär, och hade så många anhängare, att den korrumperade
kyrkan såg inte någon annan utväg än att uppta honom i
gemenskapen och upphöja honom, enligt principen: If You can´t beat
them, join them!
Franciskus är en
udda figur i det kristna porträttgalleriet, och det var med stor
möda och väldigt besvär som kyrkan lyckades pressa in honom i den
gällande kyrkliga kristna mallen.
Dramatikern Dario
Fo är den som i modern tid sliter av den kyrkliga grannlåten och
ställer fram en folklig Franciskus, som förespråkade fred,
ödmjukhet, enkelhet, och talade med hög röst mot krig, de rikas
girighet, kyrkans hyckleri. Onekligen högst aktuellt.
Intressant nog kallade sig Franciskus själv för en ”Guds gycklare”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar