Och då menar jag förstås bara att de där Ibrahimovic och Toivonen har feta löner, inte alls som en vanlig Vilhelmsson, och det kostar mycket pengar. Något annat menar jag naturligtvis inte.
Det gäller säkert också de där Bajrami och Safari (Safari!?).
EM spelas i Polen och Ukraina, två länder mycket nära men ändå långt borta. Både Ukraina och framför allt Polen har mycket gemensam historia med Sverige, och trots det finns det ganska lite kunskap om de två länderna här.
Här två bra böcker som kan avhjälpa den bristen:
Polen i Europa. En resa i historien 966-2005
Peter Johnsson
Carlssons Bokförlag, 2005
Vad angår oss Polens affärer frågar Bellman i en av Fredmans epistlar, och svaret borde rimligen vara att de borde angå oss en hel del. Polen är en av Sveriges närmaste grannar, de båda länderna har mycket gemensam historia – på gott och ont – de är viktiga handelspartner, turistströmmarna åt ökar åt båda hållen, miljöproblem, framför allt i Östersjön, tacklas tillsammans. Inte desto mindre är kunskaperna om grannlandet Polen mycket begränsade i Sverige, något som Göteborgs-Postens mångårige Östeuropakorrespondent Peter Johnsson har tagit ett samlat grepp för att avhjälpa. Hans ”Polen i Europa” är ett mastigt och gediget verk som ger en både heltäckande och mångfasetterad bild av vårt grannland.
Johnsson börjar med att skissa de stora problemställningarna i polsk historia, under rubriken ”Polens Europa-Europas Polen”, där landets geopolitiska läge mellan Öst och Väst intar en central roll. Bokens andra del, som är den i särklass längsta, är en kronologisk skildring av landets historia från kristnandet 966 till dagens Polen som är medlem av både NATO och EU. Det är välskrivet, mycket kunnigt och framför allt med en stor känsla för historiens sammansatthet och komplikationer. Det märks inte minst i hans förtjänstfulla beskrivning av de etniska minoriteternas roll och betydelse. Johnsson skriver också mycket insiktsfullt om skillnaden mellan historien och det historiska medvetandet, vad som egentligen hände och hur det sedan transformeras i folkets historiska uppfattning. Den distinktionen är särskilt väsentlig i ett land som Polen där det historiska minnet har alltid haft en stor betydelse. En liten bonus i boken är författarens polemik med Peter Englund, där den gode akademiledamoten får en rejäl smäll på fingrarna.
Den enda kritiska anmärkningen som jag kan rikta mot Johnssons framställning är hans tendens att dra upp ”traditioner” som löper genom olika historiska perioder, när det i själva verket rör som om anakronistiska efterhandskonstruktioner.
Bokens sista del, som är också den svagaste, tecknar en bild av dagens Polen. Här förlorar Johnsson sin känsla för nyanser och faller in i en svart-vit syn, som dessvärre är så vanlig. Om den kommunistiska tiden var av ondo, och om dess störtande var en stor seger, så MÅSTE helt enkelt det samhälle som kommer efter vara helt förträffligt. Vilket det långt ifrån är. Visserligen berör Johnsson en del av dagens problem, inte minst för arbetare och den växande underklassen, men det överskuggas helt av hans glättiga skildringar av ekonomiska tillväxtsiffror och den nya medelklassens framgångssagor. Vad jag saknar här är en djuplodande diskussion av vilka vägval som polackerna hade vid kommunismens fall, och varför man valde som man gjorde.
Det kan aldrig nog understrykas att bokens förtjänster väger långt tyngre än dess svagheter. Härligt också att läsa en bok om Polen med riktiga polska fonter. ”Polen i Europa” har alla utsikter att bli ett standardverk i ämnet för lång tid framåt. För visst angår oss Polens affärer.
Ukraina – mitt i Europa
Peter Lodenius
Tigertext, 2006
Ukraina betyder landet vid gränsen. Peter Lodenius, mångårig redaktör för finlandssvenska Ny Tid, funderade på skillnaden mellan öst och väst. Gränsen mellan Europa och Ryssland har gått genom Ukraina, och genom att jämföra östra och västra Ukraina kunde han sig få ut något meningsfullt om skillnaden mellan öst och väst i allmänhet. Med tiden märkte han att det skulle krävas en alltför stor arbetsinsats och dessutom kunskaper i ukrainska för att få ett fullständigt grepp om saken, så han nöjde sig med att ägna sig åt västra Ukraina. Han hittade inte direkt det han först var ute efter, men en hel del annat i stället.
Paradoxalt nog ligger Ukraina i det geografiska Europas mitt, och gränsen är mer av politisk och historiskt-kulturell art. Lodenius gör en intressant distinktion mellan den horisontella öst-väst dimensionen i politiken, och den vertikala inom kulturen. Gränserna är naturligtvis mycket flytande. Och landet Ukraina består egentligen av ett närmast oöverskådligt myller av folkgrupper, kulturer, mentaliteter och historiska inflytanden. Än idag är landets historiska rötter höljda i ovisshet, och debatten i ämnet går långt utanför de akademiska kretsarna, inte sällan med tvivelaktiga politiska syften.
Lodenius trampar oförskräckt i det stundtals förvirrande ukrainska minfältet, och klarar sig därifrån inte bara med livet, utan med äran i behåll. Han polemiserar inte, utan redogör sakligt. Framställningen är välskriven och livfull, stort blandas med smått, Lodenius räds inte att göra intressanta utvikningar från ämnet, han belyser gärna med talande anekdoter. Det kräver omfattande kunskaper av författaren, och Lodenius kan inte beskrivas på något annat sätt än som lärdomsgigant. Här finns både spännande skildringar av fruktbara kulturmöten, och insikter om fundamentalismens ursprung och karaktär som verkligen går på djupet.
Författaren ägnar särskilt mycket utrymme åt Galizien och Bukovina, två historiska provinser i det habsburgska väldets utkanter. Donaumonarkin har på senare tid blivit omvärderat, och man pekar inte minst på deras toleranta minoritetspolitik som mycket framgångsrik, som kontrast till dagens Balkan, eller stora delar av forna Sovjetunionen. Österrike-Ungern var ett projekt som syftade till att skapa ett land som förenades av kultur – företrädesvis den tyska. Resultatet var en enastående hög kultur. Galizien, som betraktades som dubbelmonarkins fattighus, kan ståta med författarnamn som Joseph Roth och Bruno Schulz. Här korsades oräkneliga historiska och kulturella influenser. Lodenius pekar dock på en annan faktor som den som skänker den galiziska kulturen dess specifika karaktär, med starka inslag av surrealism – konflikten mellan västerländsk rationalism och östjudendomens mysticism, bland annat har ju chassidismen sina rötter här.
Staden Czernowitz var ett mångnationellt experiment, som lyckades skapa etnisk harmoni genom tolerans. Här finns en lång rad framstående författare och konstnärer, med Paul Celan som främsta namn. Det judiska inslaget är här precis som i Galizien mycket stort, men i Czernowitz var till skillnad från Galizien det tyska språket helt dominerande.
Nazismen, Stalins härjningar, den rumänska, ukrainska och polska nationalismen har lagt hela denna värld i ruiner. Hur stor bäring har detta arv för dagens komplicerade verklighet? Historien kan säkerligen förklara mycket, men det förefaller mig att Lodenius stundtals drar alldeles för höga växlar på det förflutnas förklaringsvärde, och går rakt in i samma fälla som våra media. Skillnader mellan östra och västra Ukraina går nog mer att söka i dagens ekonomiska strukturer. Människor i Östukraina är helt enkelt rädda om sina arbeten och vill behålla tryggheten i ett socialt skyddsnät. Det har naturligtvis ingenting med Sovjetnostalgi eller det mongoliska arvet att göra. Ukrainas vägval står inte mellan antingen Ryssland eller Europa, utan valet bör vara ett både och.
Den invändningen är dock av ringa betydelse för boken som helhet. Den är en oumbärlig läsning för alla som vill förstå dagens Europa. Man får både lärdom och läsupplevelse på köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar