Veckan från hyllan, vecka 26-2012

Det har varit val i Grekland. Huvudfrågan gick inte av för hackor – det gällde att rädda landet ut ur krisen. Valet vanns av det konservativa Ny demokrati. Vad som är nytt med deras demokrati kan än så länge lämna därhän, men klart är att det är samma gamla parti som försatte Grekland i kris, släppte loss lånebubblan, skapade ett gigantiskt underskott, och fuskade Grekland in i euron genom att trixa med siffrorna.


Lite nytt är det väl ändå. Gammalt är däremot att partiet är genomkorrumperat och har alltid främjat en monumental nepotism. Låt gå i hård konkurrens med ”socialisterna” i PASOK.

Det är alltså det här gänget som ska inte bara rädda Grekland ut ur krisen, de ska också skapa transparens, hederlighet och meritokrati. Till dem som tvivlar svarar PASOK:s förre ledare Papandreou att dessa ädla mål är inskrivna i partiets program. De är säkert också inskrivna i Ny Demokratis program också. I Grekland, liksom på andra håll i världen, är det sällsynt med partier vilkas program vill främja korruption och svågerpolitik.

Till finansminister i den nya regeringen har utsetts styrelseordföranden i Greklands största bank. Det ger talesättet ”Att sätta bocken till trädgårdsmästare” en helt ny dimension.

Enligt svt.se ”röstade grekerna med hjärnan”. Tydligen ett svårartat fall av kollektiv hjärndöd.

Mer troligt är att grekerna skrämde till att rösta ”rätt”. EU:s och USA:s ledare har lagts sig in i grekiska politiken på ett sätt som måste ha fått gamle Brezjnev att vända sig i graven; ”Stridsvagnar! Så urbota korkat! Varför lånade vi inte ut en massa stålar till tjeckerna istället?”

När alla vandringssägen om lata greker som lever i sus och dus på vår bekostnad är färdigberättade, återstår bara brist på mediciner på grekiska sjukhus, skolbarn som saknar skolböcker, och köer som ringlar allt längre till soppköken. Värre blir det. Det kostar att rädda tyska och franska banker.

Det får mig att tänka på Naipauls roman ”Röster i Elvira”. Publicerad redan 1958, då Naipauls initialer var fortfarande V.S. och inte WC, och långt innan han blev en odrägligt arrogant misantrop, som tror att han är en engelsk kolonialtjänsteman.

Romanen är en skarp och humoristisk berättelse om ett val i ett litet samhälle på Trinidad. Det går inte helt rätt till, för att göra en lång historia kort.

Demokrati betyder folkstyre. Men att folket röstar innebär inte alltid att det är folket som styr. Inte på Trinidad. Inte i Grekland heller. Och inte på många andra håll i världen.