Från slott till slott
Louis-Ferdinand Céline
Övers: Hans Johansson
Vertigo, 2012
En person som definitivt inte drabbades av klarsyn när det gäller den egna personen och den skamliga roll som han kom att spela i historien är den franske författaren Louis-Ferdinand Céline. Han blev ökänd strax före andra världskrigets utbrott genom sina antisemitiska pamfletter, och var medlöpare under den nazistiska ockupationen. I romanen *Från slott till slott* beskriver han sin flykt från Frankrike vid krigsslutet, då han slutligen hamnade i Danmark, där han fängslades i väntan på utlämning, som dock avslogs av de danska rättsmyndigheterna. Han återvände till Frankrike 1951 efter att en militärdomstol hade utfärdat amnesti för honom.
Det är en på flera sätt märklig bok. Céline ångrar ingenting, det är han som är offret, utsatt för en konspiration av pöbeln. Han har inte gjort något fel, och har han det så är han långt ifrån ensam om det. Här har han onekligen en poäng, trots allt, samarbetsandan under ockupationen var mycket omfattande, det var först *efter* kriget som alla blev medlemmar i La Résistance. Vilket givetvis inte urskuldar Céline på något sätt.
Han är också totalt misantropisk, samtidigt som han är fullständigt egotrippad, och det är ingen trevlig kombination. Han är bitter och självömkande på ett gränslöst sätt som bara inger avsmak.
På sin tid hyllades Céline för att ha förnyat och vitaliserat det franska litterära språket, vilket säkert var en välgärning då. Än idag kan många franska författare lida av ett intellektualiserande, blodfattigt skrivande. Men att läsa Céline nu är inte lika revolutionerande. Det är mjäkigt och tröttande, rent ut sagt tråkigt. Oavslutade meningar…hela vägen, och utropstecken efter nästan varje mening! Det är som att läsa en gnällig och virrig insändare som aldrig tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar